Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att ingenting i den skedda händelsen stod att ändra
insåg han genast, och då det förekom honom vara en
förolämpning att i samma stund uppbjuda Marie Louise till andra
valsen, måste han aflägsna sig utan att hafva fått en enda
blick af henne.
Hans sinnesstämning blef ingalunda förbättrad, då han
strax härefter såg en honom fullkomligt obekant gäst, anförd
af borgmästaren, träda fram mot fröken och presentera sig
som supplikant till den olyckliga valsen. Denne person, som
af stadens styresman förestäldes såsom löjtnant von Wallden,
beslägtad med borgmästerliga huset, försvarade till och med
i en rivals ögon sin plats som en utmärkt balelegant. Han
förde sin dam, om icke bättre än ingeniören (ty i denna
konst var hans mästerskap afgjordt), likväl så prydligt och
ledigt, att hela den del af sittande publiken, som garnerade
långbrädet, rar färdig att, i fall han så begärt, valsa med
honom genom — hela lifvet.
Medan de dansande paren livilade i raden på midten
af golfvet, kom Wiliam att i flygten uppfatta en resed-qvist,
som föll ur den bukett, Marie Louise hade fäst vid sitt
skärp och hvilken bukett hon, utan att rådman Utter direkte
sagt det, dock genom en liten anspelning af honom
förmodade hafva kommit från Wiliam.
»Fröken tappade den här!» sade han, framräckande
qvisten, som ännu var frisk och vacker.
»Lappri!» sade Marie Louise vårdslöst och lät den
stackars resedqvisten nedfalla gå golfvet, der den snart
bortfördes af löjtnant von Walldens fot.
Nu var turen hos ingeniören att blekna. I detta
ögonblick kände han sig förvissad, att hon anat det buketten var
en gåfva af honom. Hon hade således burit hans blommor,
men sedan med förakt bortkastat dem! Sig sjelf ovetande,
hade han då stått himlens port närmare än han vågat tro,
men att den nu var stängd, hördes rätt väl af den korta
ton, hvarmed .hans kärleks representant affärdades.
Wiliam slutade valsen med en föreburen ursäkt, långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
