- Project Runeberg -  Vindskuporna /
59

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innan hans dam väntat. Ond och missbelåten, gick han
att kasta sig i en liten soffa, som var inflyttad i sjelfva
vindskupan, hvilken nyss blifvit tom, emedan de äldre
her-rame och damerna tagit sitt parti att nere i rådmannens
egna rum uppfriska sig vid de der ordnade spelborden.

Efter någon stunds förlopp hörde Wiliam röster från
Kalles vanliga residens, i dag inredt till toalett för
fruntimren. Var det väl ett misstag? Wiliam tyckte sig förnimma
ljudet af Marie Louises röst.

Dörren stod på glänt.

»Var så god, jungfru lilla», sade fröken — ty det var
verkligen hon — »och knyt om mitt skoband! Det har ännu
icke lossnat, men jag känner att det behöfver fästas bättre.»

»Se så, nu är det gjordt!» svarade jungfrun tjenstaktigt.
»Och der skall jag rycka bort ett granris, som har fast sig
i garneringen på frökens klädning.»

*Här fins ju intet granris.»

»Kanske fröken fått det i trappan ,.. Men jag ser, det
är en liten resedqvist!»

»Den har jag tappat ur skärpet», yttrade Marie Louise
obesväradt, »men den skall icke ha sämre öde än de andra!»
Hon tog resedqvisten, dammade af den mot sin handske
och faste den under blommorna i samma bukett, der den
nyss haft plats.

Hade Wiliam sett denna lilla scen?

Det var blott sex steg mellan soffan och dörren —
en älskare har skarpa blickar.

I fullkomligt förändradt lynne och buren på vingame
af en djerfhet, som återgaf honom hela hans vanliga säkerhet,
trädde han nu ut i salen och stälde sig vid den ingång,
hvilken Marie Louise skulle passera.

»Bästa fröken Marie Louise — förlåt att jag uppehåller
ett ögonblick! Men jag kan icke annat än ärligt nämna det
jag nyss hade den olyckan att vid uppbjudningen till valsen
begå, ett grymt misstag, livilket så när kommit mig att på
platsen tillstå min tafatthet. Jag vet ej om det kan vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free