Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuset fölfc utifrån, vågade sig de dansande damerna icke ditin,
af fruktan att halfskymningen skulle hindra de uppbjudande
kavaljererna att upptäcka dem.
Marie Louise hade ännu endast på afstånd betraktat
den inbjudande platsen, och det skulle af andra orsaker ha
fattats henne mod att stiga dit, om ej en af flickorna för
uppfästande af en hårlock tillvinkat henne att göra sällskap
dit in.
Det var då som vår fröken, stående midt framför
motlig-gande fönstret till sin egen boning, varseblef huru väl en gestalt
kunde synas bakom gardinen: hon såg nemligen sin mors
gestalt böja och räta sig, och Marie Louises hjerta bäfvade
vid den naturliga tanken, att Wiliam troligen mången gång
stått på samma ställe och betraktat henne sjelf. Der kom
en känsla af vekhet öfver hennes stolta sinne: hon förebrådde
sig att ha fast afseende på den sannolikt ouppsåtliga
förseelsen med helsningen och att sedan med köld eller, än
värre, med likgiltig bitterhet ha bemött honom, som så öppet
vädjat till henne.
Försänkt i betraktelser och lutad intill rutan, som
framkallat dem, gaf hon ej akt på, att hennes sällskap
försvunnit och att Wiliam sakta nalkades. Han var henne redan
helt nära, då hon vände sig om, och liksom utbytet icke
varit oväntadt, sade hon utan oro, utan förlägenhet, med
en röst så mjuk och god, att den lyfte Wiliams hjerta högt
öfver alla små motgångar: »Nu vet jag lika väl hur herr
ingeniörn har det som det ser ut inne hos oss .. .»
»... och som fröken vet hur det ser ut här!» inföll
Wiliam sakta och lade handen på hjertat.
Marie Louise vände bort hufvudet, utan att svarå. En
lätt darming rörde hennes läppar.
»Det dansas kotiljong efter maten!» återtog Wiliam.
»Skall fröken neka mig äfven den?»
»Nej, visst icke!»
»Tack — ack, tusen tack, dyraste fröken Marie Louise!
Men ännu en bön, medan min goda stjerna strålar . . . den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
