Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo», svarade Wiliam med köld, ty nu hade graderna
hastigt kastat om, »men att blottställa mig för samma sak
— det är intet. Hvad se’n ... om man skrattar åt att
tillställaren af partiet blef utan dam och stannade hemma!*
»Ja, det sista vore verkligen att skratta åtl» menade
Marie Louise. »En man, som sätter sig hemma att klaga
öfver en felslagen förhoppning — låt mig aldrig tro något
sådant!»
»Nej, tro det icke!» inföll Wiliam på en gång retad
och öfvervunnen. »Jag söker mig väl upp någon af
öfverlopps-damerna... När få vi fröken till baka?»
»Så snart som möjligt. Och tro mig nu — jag säger
det allvarligt — jag är mycket bedröfvad öfver att nödgas
resa i dag, då jag väntat mig ett så stort nöje, men
friherrinnan (herr ingeniörn känner hvilka förbindelser vi ha på dej
hållet) skrifver och ber mig för Guds skull komma ut och
hjelpa henne att vaka vid sin lilla dotters sjuksäng. Kunde jag
väl neka att dela bekymren med deri, som så ofta delat sin
glädje med mig?»
»Nej, var det så — då kunde det ej hjelpas.. . Men
säg mig än en gång, säg det hjertligt godt, att fröken Marie
Louise reser med saknad!»
»Herr ingeniör, kusken och hästame bli-otåliga*. .. Jag
har nu sagt allt.»
»Farväl, farväl då. . . Marie Louise I*
»Farväl!» hviskade hon rodnande.
»Lägg till ett ord ännu, ett enda — och jag aflägsnar
mig genast!»
Hon skakade på hufyudet som om ordet ej kunnat finna
väg till hennes läppar. Men hans blick, så innerlig och
bönfallande, öfvervann hvarje betänklighet:
»Farväl, Wiliam!»
»Nu är allt godt — res med gud!» sade han tillitsfullt
och gaf sjelf kusken tecken att köra.
Öfver Marie Louises sista blick, då racken flög bort,
låg ett töcken, som kastade sin skugga till baka på Wiliams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
