- Project Runeberg -  Vindskuporna /
75

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har jag dock, på samvete, aldrig begått någon dålig
handling, hvarför jag behöfver rodna.»

»Det var jag säker om förut. Man vill emellertid lägga
herr ingeniörn till last . . . förlåt att jag nödgas vara
upp-rigtig, men både för det förhållande, hvari vi stå till hvar
andra, och för det, hvari vi framdeles möjligtvis kunna
komma, vill jag ej ha att förebrå mig att genom en
grannlagen-het, som här vore illa vald, ha förvärrat det onda. Alltså
påstår man, att herr ingeniörn icke alltid lefvat i bästa
sällskap, tyckt om att något rusta och derför dragit ut på
tiden med förrättningarne.»

»Detta var nästan starkt!» utbrast Wiliam, blek af
förtrytelse. »Vid gud, jag skulle ej ha trott, att något sådant
kunde sägas om mig! Är ej något bestämdt tillfälle
upp-gifvet?»

»Intet — men en af herr ingeniörns närmare bekanta,
en advokat Pellander, skall ha . . .»

»Åh, herre min gud, blåser vinden från det hållet!»
utropade Wiliam med lättadt bröst, »Då skall jag nog
klara mig, hvad jag hoppas kunna ha gjort i alla fall.
Men djupt plågar och grämer det mig, att fröken Marie
Louise satt tro till en så nedrig ihopväfning af sanning och
osanning.»

»Sanning?»

»Ja, sanning — fru N. skall sjelf få döma ...»

Som en blixt flög Wiliam öfver gatan och återvände
med sin »skiss», den han afskrifvit och gömt, såsom han
alltid brukade med de blad, hvilka han hemsände till de
sina, för att sålunda bereda sig tillfälle att en gång som
mognad man få le åt sina äfventyr i unga dagar.

»Se här, bästa fru N., läs detta till slut, och min
bekantskap med Pellander skall vara, såsom jag tror,
tillräckligt upplyst! Men i öfrigt vill jag be fru N. vara god och
komma ihåg, att detta är skrifVet till en förtrolig vän och,
framför allt, att det är tre månader sedan det skrefs. Fröken
bör måhända icke läsa det, ty hon skulle till äfventyrs finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free