Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonen for fri, men i hennes erfarna mors händer vågar jag,
utan fruktan att missförstås, lägga min lilla epistel.»
Då Wiliam yttrat detta, tog han farväl for att hemma
hos sig afvakta den verkan, som skizzen om farbror
Pellander och den siste rombuteljen skulle åstadkomma.
I fall vår ingeniör egt ett annat medel att rättfärdiga
sig, så hade han ej velat framdraga det nu lemnade, hvilket,
noga räknadt, kanske ändock icke var det lyckligaste. Men,
huru som helst, han hade lydt ögonblicket och förtrytelsens
ingifvelse — följden måtte bli gynnande eller ej.
Fru N. hade redan tillräckligt stadgad öfvertygelse om
Wiliams redbarhet för att ej behöfVa bevis derpå. Icke dess
mindre var det med en hög grad af qvinlig nyfikenhet hon
fattade papperet. Under läsningen deraf öfverflög ofta ett
leende hennes läppar, och det var för andra eller tredje
gången hon genomgick dess lilla sammanrafsade postskriptum,
då Marie Louise, återkommande från sitt besök, förvånad
frågade: »Nå, hvad har mamma fått för roligt att läsa?»
»Jo, kära du, något som jag väl är förbjuden att låta
dig se, men hvilket förbud jag ändå i tystaste tysthet bryter.
Det är ett bref, skrifvet för tre månader sedan, af
Wiliamsson till en vän i hans hemort.»
»Min gud, hur har det kommit i mammas händer?»
»På det enklaste vis: Wiliamsson har varit här, vi ha
på ett högst grannlaga sätt förklarat oss med hvar andra och
slutet blef, att han framsökte denna afskrift ur sina papper.»
Marie Lousie såg missnöjd ut. »Jag kan ej», sade hon,
»invända något mot hvad mamma funnit passande.»
»Nej, icke gerna, ty du, mitt barn, bör erinra dig, att
din mor känt och uppfattat det passande långt förrän hon
fick en dotter, som trodde sig förstå det bättre.»
»Ack, nu är mamma allt för sträng!» suckade Marie
Louise, tagande brefvet ur moderns hand. »Mamma är icke
kärleksfull emot mig.»
»Jo, alltid, min Marie Louise, äfven om jag verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
