Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biljett i handen. Anande ryckte Wiliam den till sig, slet
upp förseglingen och såg dessa ord:
-»Icke i dag — det är mig omöjligt! 1 morgon
förmiddag är jag hemma. M. L.»
Wiliam gick in i sängkammaren och slog dörren i lås.
Hans blod, upphettadt af rasan och de svåra strapatser, han
dessförinnan underkastat sig för att hinna med besöket i
staden, der han ändå endast kunde uppoffra tvenne dagar,
fick vid denna underrättelse en tillsats af feberaktig ångest,
som dref det med en sådan vildhet genom ådrorna, att han
kände sig nära fattad af yrsel.
Förgäfves klappade den välmenande rådmanskan på
dörren, då han icke syntes till och hans förhållande väckte
hennes uppmärksamhet. Men hon bekom endast detta svar:
»Moster Greta lilla, jag har ändrat mig — jag går icke ut.
Jag känner mig så ruskig af att efter flera dagars strängt
arbete ha åkt hela natten i regnet, att jag tyckte det vara
så godt att gå och lägga mig, — det vet jag att moster är
god och ursäktar!»
Wiliam hade en bestämd afsky att se eller höra någon
enda menniska, ja att förnimma ljudet af en enda röst,
innan hans öde var afgjordt. Och kanske var också det
klokaste, han kunde göra, att under ett mellanspel af sömn
och vaka låta tiden glida undan.
Klockan omkring nio andra morgonen stod han med
lugnare sinnen framför sitt fönster, spanande öfver till hennes.
Han uppfattade en skymt af Marie Louise, och redan; länge
sedan i ordning för att aflägga sitt besök, tog han hatten,
flög utför trappan och stod nästa ögonblick inför den, i
hvars hand hans dom hvilade.
Synbart skakad —^hon hade ej väntat honom så
tidigt — tog hon plats i ena soffhörnet och bjöd honom
med en lätt rörelse det andra.
Wiliam satte sig likväl icke så längt bort utan bredvid
henne, och i det han fattade hennes hand och häftigt tryckte
den, sade han i afbrutna, hastiga ord: »Ingen tidsutdrägtl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
