- Project Runeberg -  Vindskuporna /
85

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Högmodet?»

»Nå nå, blossa inte upp nu! Nog tycker jag, och hela
staden med mig, att hon aldrig kunde göra bättre parti än
du erbjuder henne. Men, som sagdt, hon har stort mod
och stolt blod i sig — få se, hur det går: högmodsanden
är en led frestare. Få se, få se!»

»Ja, få se!» sade Wiliam, uppstigande, gick öfver golfvet
och lade handen på låset.

»Men än ett ord, så godt som två — och det skall
du ge mig löfte på!» återtog gumman, fasthållande honom

i sjelfva dörren. »I fall du icke sjelf vill genom egen skuld
ge allt tappt, så håll dig ej så der innestängd på kammaren
lik en dödsfånge, som väntar på domen — det duger ihte
med den flickan! Tvärt om skall du gå ut i staden, förbi
hennes fönster, äta och dricka som annat folk, se rak ut
liksom du svälj t en eldgaffel, göra visiter, tala och svara
och i allt bete dig som om du inte hade i sinnjjfr^t Hnga
dig, i fall du i morgon får korgen.»

»Tack för rådet!» genmälte han småleende. »Jag skail
begagna mig af det, så förströdd jag än är af tanken och
bekymmer.»

Och Wiliam följde moster Gretas kloka föreskrifter, hvar-,
af kom, att tiden, ehuru lång, icke blef så tyngande som
under en fullkomlig ensamhet. På sista halfva dagen
förmådde han dock ej vara i sällskap, utan gående af och an,
med blicken nästan oafVändt fäst på uret, räknade han
minuternas framskridande, tills timvisaren stannade på sex.

»Nu måste det vara afton!» utbrast han, våldsamt
upprörd. »Nu skall allt afgöras!»

Fru N., som icke ville synas innan utslag fallit i saken,
hade dragit sig till inre rummet, der hon, lika orolig som
rådmanskan bakom sin jalusi, afvaktade utgången af den
sista underhandlingen, om hvilken hennes dotter på förhand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free