- Project Runeberg -  Vindskuporna /
100

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kor, innan patienten blef så frisk, att han med luntorna
kunde företaga sin flyttning, hvilken dock slutligen inträffade
i början af februari.

»Gud tröste mig, gud tröste mig, så vi nu se ut!»
sade rådmanskan, stökande omkring i sin lille ingeniörs rum.

»Lappri — jag tar mig snart under moster Gretas
handledning!» var Wiliams lugnande svar. »En ung och
stark karl sätter ej på allvar hull och farg till för det han
råkat förkyla sig litet.»

»Jo, vackert litet! Om icke den välsignade ombudsman
kommit ...»

» ... så hade jag varit frisk ändå och utan så stor
bresch i kassan!» inföll Wiliam skämtsamt.

»Gud välsigne dig, du är ändå en karlepilt, som kan
le i bedröfvelsen! Nog vet jag, att inte sjukdomen var det
värsta.»

»Jo, visst katten var det så! Annars hade jag
kommit före jul och svängt mig på frökens N:s soaréer.»

»Försök icke att lura gumman — hon är för klarsynt 1
Kanske ändå, att du böijar kasta ut kroken igen?»

»Nej», svarade Wiliam, återfallande från den konstlade
glädtigheten till det allvar, som nu sällan lemnade honom,
»jag kastar ej åter ut kroken.»

»Men hon har varit i djup ångest för dig, det är så
visst som dagen!»

»Derför tackar jag henne, men icke mer.»

»Och hon har fält tårar på det här brefvet ... se
sjelf! De der urblekta fläckarne, hvarifrån tror du de ha
kommit? Jag lånade dem brefvet.»

»Åh, gud vet», svarade Wiliam, bémödande sig att
dölja den rörelse, som rådmanskans förmodan framkallat,
»det blir alltid osäkert. Ett par droppar från ett
vattenglas kan lätt ha fallit derpå.»

»Det tror jag inte — jag har min tanke för mig.»

»Och vore det än tårar», fortsatte Wiliam, »så äro de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free