- Project Runeberg -  Vindskuporna /
110

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad skall det betyda?»

»Att ett bysättningsutslag länge, allt för länge, blifvit
af borgmästaren förhaladt eller rättare bortglömdt, emedan
det gälde hans slägting löjtnant Wallden.»

»Åh, nej då?»

»Jo jo men, Pellander har nu fått fullmagt af
fordrings-egaren att ge målet en raskare fart, och förmår ej löjtnanten
att skaffa någonting, som kan fresta vår advokat, hvilken i
sådana fall är känd för tolerans och mensklighet, så fruktar
jag att herr löjtnanten med snaraste reser från staden mer
obeqvämt än han brukar färdas.»

»Har ingen fara, du! Jag spår, att han skall finna
utväg att sätta affärerna i ordning — du hörde ingenting
mera nytt!»

»Nej .. . hvad då?» frågade Wiliam, och hans kind
antog en högre färg.

»Marie Louise blef i går förlofvad med löjtnant Wall-

den.»

»Åh, det är skändligtb utbrast Wiliam, häftigt
uppfarande.

»Skändligt — det var väl för mycket sagdt.»

»För mycket... nej, visst icke! Att fria till en qvinna
i samma ögonblick han bjudes fri skjuts till gäldstugan! Hon
bör icke uppoffras — men, hvem skall varna henne?»

»Har du någon nytta af att hon blir varnad?»

»Jag tänker icke på min nytta eller onytta, jag tänker
endast på henne, för hvilken jag ser en bottenlös afgrund
ligga öppen.»

»Men, kära hjertans, min lille Wiliam, det är väl ändå
inte det värsta en karl kunde göra!»

»Om äfven så icke vore, så har han nog gjort det,
som är ändå värre, den usl. ..» Wiliam hejdade sig hastigt,
och tilläde lugnare: »Men, vid gud, hon skall icke ovarnad
störta sig i förderfvetl ]\|å de döma mig huru som helst

— mitt senare uppförande har tillräckligt visat, att jag ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free