- Project Runeberg -  Vindskuporna /
111

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlar för egna beräkningar — jag vill tala med fru N*
och, om så fordras, äfven med Marie Louise.»

»Men sansa dig och betänk ...»

»Här är ingen tid att betänka: jag går dit ännu i afton
... Men, nej, då träffar jag säkert löjtnanten. Nu skall
det ske, när han troligen är upptagen med att som bäst
rangera sina affärer. Jag går i ögonblicket.»

Wiliam klädde sig i hast.

Och en knapp half timme efter sedan han erhållit den
underrättelse, hvilken, i trots af alla beslut, skakat hans själ
till dess innersta delar, stod han i förmaket till den våning,
som beboddes af fröken Marie Louise och hennes mor.

Fru N. hörde från sängkammaren hans röst och kom
genast ut.

Med en känsla, om icke just af förlägenhet, likväl af
ömsesidig oro, nalkades de hvar andra, och hos henne
åtminstone minskades den ej, då Wiliam, sättande sig bredvid
henne på soffan, med något osäker röst yttrade: »Jag
kommer i ett ärende af stor vigt — skall väl fru N. tillåta en
gammal tillgifven vän att få tala utan omsvep?»

»Mycket gema!» stammade hon, bäfvande för att Wiliam
nu, då det var för sent, skulle förnya sitt anbud.

Men hon upplystes snart om sitt misstag, då Wiliam,
skiftande färg, återtog: »Fröken Marie Louise lär i går ha
blifvit förlofvad — känner herrskapet närmare den man, som
vunnit frökens bifall?»

»Nej, vid gud, icke det ringaste!»

»Det var just hvad jag trodde. Och ehuru jag
säkerligen borde vara den siste att vidröra denna affär, tillåter
icke mitt samvete, att jag ser denna förbindelse fortgå, utan
att låta herrskapet sjelfva få tillfälle att döma om hvilka
följder den kan draga med sig.»

»Tala, tala, min bäste herr ingeniör.

»Till en början är löjtnant Wallden icke blott ruinerad,
utan intrasslad i en mängd mindre hedrande affärer, allt
följder af hans passion för spel. Ett ögonblickligt bevis,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free