Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som föregick i sängkammaren har ej kommit till
vår kunskap, ty endast afbrutna ord nådde Wiliams öra,
der han, lutad mot kakelugnskanten, qvarstod i den
pinsammaste belägenhet. Han nästan till häften ångrade, att han
åtagit sig en såk, som, antingen den lyckades eller
misslyckades, skulle kunna kasta en skugga på honom sjelf.
Hvem brydde sig om att se renheten i hans uppsåt, hvem
skulle tro, att han icke äraade förnya sina forna anspråk, i
fall han lyckades att störta sin rival? Detta visste ingen, men
kan hända skulle deremot mången förmoda, ja möjligtvis Marie
Louise sjelf tro, att egennyttiga beräkningar legat till grund
för hans åtgörande.
Dessa betraktelser voro outsägligt bittra för honom.
Men steget, en gång taget, kunde ej återkallas, och hvilket
resultat än deraf uppstode, skulle han alltid ega en tröst i
vissheten, att han, med uppoffringen af till och med hennes
goda tanke, försökt rädda henne: hon skulle icke med
förbundna ögon gå i faran.
Det hade förflutit en för Wiliam oändligt lång tid, då
dörren sakta uppdrogs och Marie Louise visade sig på tröskeln.
De hade icke träffats ensamma sedan det vigtiga
ögonblicket, då hon i följd af sitt okufliga högmod afsade sig sin
frisyre. Nu stodo de åter midt emot hvar andra, han
allvarlig och i det inre djupt upprörd, hon med lugn värdighet
utan en skymt af försvunna moln på sin panna.
Marie Louise var den mew obestämda qvinna, så länge
det gälde att öfverlägga om ett ipål, men hade hon en gång
bestämt sig, skulle hon oåterkalleligen sträfva fram, möta
henne hvad som helst. Häraf föfy#^ att en några timmars
gammal forlofning af henne ansågs liktydig med äktenskapets
helgd och hennes egen liksom den mannens heder, med
hvilken hon förbundit sitt öde, såsom en gemensam egendom.
Om hon tänkt annorlunda, om hon icke ansett den första
förbindelsen så oupplöslig, hade hon troligen icke i det
qval-fulla, mest afgörande ögonblicket kunnat afstå från den man,
som hennes hjerta, då, nu och alltid älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
