Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början af dessa herrars ankomst fann Marie Löuise
detta afbrott i ensligheten icke utan behag. Det gaf en
om-vexling, som kanske, noga räknadt, just var af nöden.
Till de nöjen, som nu infördes, hörde promenader till
häst. Marie Louise blef snart öfvertalad att lära sig den
vackra ridkonsten och förtjuste sin man genom sin
beredvillighet att ingå på förslaget. Wallden fick genast ett nytt
bestyr: tyg efterskickades från staden och en skräddare
hemta-des att förfärdiga hennes nåds riddrägt.
Under afvaktan härpå förkortades dagame med glädtiga
samtal, lektyr och musik. Aftname deremot hade endast
ett nöje, kortspel, hvilket, besynnerligt nog, ingen af herrame,
ehuru fullkomligt artige kavaljerer alla tre, visade håg att af
skyldig uppmärksamhet för värdinnan cedera. Väl sökte
Wallden ett par gånger på skämt förmå Marie Louise att
öfver-taga korten, hvilket hon likväl, såsom han rigtigt beräknat,
afslog; men deremot inträffade, hvad han hvarken beräknat
eller önskat, att hon tog sitt arbete och satte sig husligt
vid sin mans sida, en vana, som hade till följd att spelet
aldrig kunde dragas ut öfver den vanliga sällskapstiden.
Visade herrarne håg att förlänga denna, sade Marie Louise
med intagande glädtighet: »Mine herrar, ni glömma alldeles,
att jag endast är åskådare och att åskådare stundom ha det
felet att tröttna!»
Emellertid hade ndklädningen hunnit bli färdig, och då
Marie Louise första gången visade sig i den, kunde von Wallden
icke upphöra att beundra sin hustrus växt och behag, hvilka
han tyckte aldrig så ha fallit i ögonen. Kaptenen och
rytt-mästaren täflade om äran att få hålla stigbygeln, men
undan-skötos af den äkta mannen, som med ett uttryck af
svartsjuk oro sjelf hjelpte henne i sadeln. Detta förhållaude hade
ej undgått Marie Louises uppmärksamhet, och det behagade
henne mera än något af hvad hon hittills sett af sin man.
Ridten gick väl, hon var läraktig, uppmärksam, road och
man kom hem i det bästa lynne.
För hvar dag förnyades samma nöje och blef snart för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>