Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan slog half åtta. Hvad, i guds namn, skall mail
företa sig härifrån och ända till elfva, den tid då man
vanligen skildes åt?
Marie Louise sökte indraga von Wallden i samtalet.
Hon var mer än vanligt vänlig mot honom — allt förgäfves.
Kanske såg han häruti ett bevis, att hon anade det hon
drifvit sin magt för långt. Nog af: efter att några ögonblick
häftigt ha gått fram och åter, öfvervann han lyckligt den
upproriska känsla, som bjöd honom att icke på detta sätt
förolämpa sin hustru, ringde och beialde med skarp röst
be-tjenten att sätta spelbordet i ordning.
I samma sekund denna befallning lemnade hans läppar,
öfverdrogs Marie Louises ansigte af den starkaste rodnad.
Den stolta qvinnan, för första gången förnärmad af den
person, hon nämde som make och hvilken hon gifvit ett så
oinskränkt välde, uppreste sig och nalkades Wallden med
en vänlighet och ett lugn, som han var ur stånd att förstå.
»Nåväl», sade hon glädtigt, i det hon gaf honom ett lätt
slag med näsduken, »du har då förlorat vadet, och jag skall
med nöje mottaga min nya schal — visste jag icke, att du
ej kunde undvara ditt spelbord?»
»Det kunde ju aldrig gå förträffligare!» tänkte von
Wallden, och med ens, genom den vändning saken fått, i
det yppersta lynne, kysste han hänryckt sin hustrus hand
och utbrast: »Två schalar, min gudinna, är den minsta plikt
du kan fordra — eller hur, mine herrar, är icke detta
billigt, då man förlorat sitt vad till en så charmant hustru
som min?»
De båda herrarne hade naturligtvis passande svar i
beredskap, men ingen af dem trodde förhållandet med vadet:
tvärt om anade de sanningen och värderade i så hög grad
sin unga värdinnas finhet och fyndighet, att de skulle varit
färdiga fördöma von Wallden, som icke haft försyn att på
sådant sätt framkalla dessa hennes egenskaper, om nota bene
icke deras egen passion gjort dem partiska för hans handling.
Marie Louise tog sin söm och den vanliga platsen vM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
