Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin mans sida. Ett par gånger ville väl denne öfvertala
henne att gå tUl hvila, emedan hon »säkerligen vore trött
efter resan», men detta afslog hon med ens, och spelet
slutade i vanlig tid.
»Hennes nåd befaller ingenting mer?» frågade
kammarjungfrun.
»Ingenting, Hanna!»
Jungfrun tillslöt sängkammardörren. Herrskapet voro
ensamma.
Marie Louise, med en mjuk, vid kofta öfver den
hvita underklädningen, satt framfor den nedfalnade brasan.
Hon var sysselsatt med att upplösa sin vackra hårfläta,
medan von Wallden, helt modstulen vid tanken på sin första
sparlakanslexa, hvilken säkert var i antågande, långsamt
vandrade af och an.
Men minut efter minut förflöt, snart var hela flätan
uppe och ännu ingen böljan gjord. »Hvad väntar hon på?»
tänkte han. »Kanske på ett knäfall, suckar, tårar, ånger
— jo, det skall man tro blir af! Det är väl jag ändå som
får bryta isen... Mår du ej väl, söta Marie Louise?»
»Fullkomligt!»
»Du är så tyst, min engel?»
»Jag tänkte på något.»
»På hvad — på dina nya schalar kanske?» inföll han,
lättsinnigt anspelande på det improviserade vadet.
Marie Louise svarade ej.
»Således på något annat — på våra visiter i dag? Nå
ja, visst är det något stelt på gamla Lindboholm:
grefvin-nan tycks så litet följa med sin tid, att hon allt jemt tror
det en greflig krona betäcker vakanserna i det gamla huset,
men hon är ju ändå en rak och ståtlig gumma, i hvars
vördnadsbjudande närvaro ni, unga damer, icke våga sitta
med det koketterande sjelfsvåld, som ni annars tillåten er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
