Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat namn, som jag dock gerna vill söka glömma) för några
månader sedan ^ifte sig med löjtnant von Wallden, på långt
håll slägt med vår välvise borgmästare. Före sitt giftermål
hade hon, såsom du känner, ärft en betydlig, välbygd och
vacker egendom, som ligger midt uppe i sjelfva stora
haute-voléetrakten. Fru von Wallden, redan från fordom bekant
med den förnäma societetens prydnad, friherrinnan G. på
Segerstad, blef naturligtvis, sjelf af god familj, med öppna armar
mottagen, då hon fjorton dagar efter bröllopet öfvertalade
sin man att lemna stadens dagliga tillställningar för att bege
sig ut till Malkolmsnäs, hvilket likväl ej nu hade något
lockande, emedan dess yppersta grannar flyttat till de stora
städerna.
Så mycken otacksamhet och kallsinnighet hade staden
icke väntat af det unga paret, som icke bjöd någon menniska*
icke ens onkeln, borgmästaren, att helsa på vid
Malkolmsnäs. Några sade: »Fröken, den fattiga nåden i vindskupan,
blef en gång, då hon icke hade annat att briljera med än
sin välsignade stärkta trådflorsklädning, upptagen af oss
liksom hon varit vår fullkomliga like: ingen var nog småsint
att låta henne känna sin överlägsenhet och hennes egen
obetydlighet — nej, gud ske lof, sådana ha vi aldrig varit*...
»Och vi*, yttrade andra, som utkastat enorma
penningesum-mor för middagskalaser åt de nygifta, »hvad ha vi haft för
det? Icke ens en återbjudning* ... »Än vi då, mitt
herrskap», klagade en tredje skara, »vi gjorde ju de briljantaste
baler med ’gående’ supéer — fick vi mera än en knapp
visit för omaket? Åh, det är skandalöst att bemöta sin
äldsta och kanske i längden solidaste sällskapskrets på det
sättet! *
Men hvad var allt detta ? Myggors lätta sus i förhållande
till en tomdyfvels surrande, då vi föreställa oss borgmästarens
rättvisa harm: han, stadens mägtige magnat, förbisedd af
en slägting, ja, väl ännu värre, af en man, som hade honom
att tacka för hela sin lycka — ty du bör veta, att om ej
borgmästaren »på mensklighetens vägnar» (för att uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
