Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar röra sig så fort och ifrigt liksom hon fruktade att
ämnen aldrig skulle räcka till.
Han är odräglig, denne karl! Han kan ej lefva utan
spel. Äfven i afton måste samma förströelse idkas. Jag
undanbad mig.
Marie Louise gick af och an. Der var blott några
herrar. Med mig talade hon litet, men det hon sade var
med en frihet, som förvillade. Hon talade dess mer med
de andre.
Wallden hade en afgjord otur hela aftonen. Hans
lynne började synbart lida, och efter två eller tre bedjande
blickar, dem Marie Louise obemärkt af andra, men icke af
mig, smög öfver bordet, tycktes hans retlighet stiga till
sin höjd.
Klockan half tio anmäldes maten. »Är icke detta en
half timme för tidigt, min vän?» frågade han och gaf sin
hustru ett ögonkast, hvarför jag velat ge honom en örfil.
»Vi ha gäster, sotn önska resa!» svarade hon lugnt.
Det måtte ha varit vana att spelet eljest slutade vid
mattimmen, ty i en ganska afgörande ton yttrade von
Wallden: »Ingen uppgörelse nu, mine herrar — den får ske
efter maten, då jag äfven hoppas taga mig revanche.»
Jag såg Marie Louise starkt rodna. Och jag såg henne
blekna, då, efter återkomsten från supéen, han med
infernalisk glädtighet yttrade: »Varen gode och återtagen era
platser, mine herrar! Min hustru, min lilla regentinna, har för
i afton behagat göra en mildring i våra små huslagar och
tillåtit oss, fastän i saknad af hennes närvaro — ty hon
delar alltid straff och nådebevis på en gång — att fortsätta
med vårt nöje.»
Jag tog afsked. Jag tyckte mig se, att Marie Louise
knappt förmådde hålla sig uppe, då jag nalkades henne.
O, jag genomskådade för väl den stolta qvinnan! Att hafva
blifvit trotsad inför mig — jag kände på mitt eget hur
hennes hjerta klappade. Hon gaf mig en stum
afskedshels-ning. De andra voro redan borta. Och hon följde mig, af
höf-. Vindskuporna. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
