- Project Runeberg -  Vindskuporna /
163

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det onda har vikit’— och hvem har räddat mig, räddat
oss begge? Hon.

Jag vet icke hur det var med mig denna sista vecka.
Jag har ej känt igen mig sjelf.

I förgår spridde sig det ryktet, att herrskapet på
Mal-kolmsnäs ärnade göra en längre resa till brunnar, bad eller
gud vet hvart. Himlen vare lof, jag är så säll att veta det
hon hellre frivilligt underkastar sig hvilken plåga som helst
än att vara nära den, som hennes nya pligt bjuder henne
att fly.

Marie Louise var alltid en härlig qvinna. Nu tillber
jag henne rent, med en annan kärlek, såsom hon det
för-tjenar. Jag återgår till mina pligter, mina göromål, för att
aldrig, aldrig mer komma in på den förvillelsens stig, som
jag nyss stod färdig att beträda.

Jag frågar mig sjelf: Skulle du icke ändå ha segrat,
segrat af egen ,kraft ? Det vore välgörande att ega denna
öfvertygelse — men huru har mången annans fortsatta strid
slutats? En gång, flera gånger, har frestelsen öfvervunnits;
der kommer dock slutligen ett ögonblick, då vi äro utan
värn. Långt bättre att ej trotsa den.....

Jag har köpt tomtplatsen näst intill rådman Utters.
Der vill jag med nästa år börja byggnaden af ett hus, från
hvilket jag för alltid skall hafva utsigt åt denna vindskupa,
der hon en gång lefde, arbetade och älskade. Hur på
samma gång rik och fattig i mina minnen skall jag ej bosätta
mig i detta hus, som redan är mig så kärt, emedan jag der
beständigt kan återkalla hennes bild i skuggspelet bakom
gardinen.

Din

Wiliam.

Detta bref, hvars tillkonstladt glädtiga ingress afspeglade
Wiliams melankoli och i hvars slut han ville påtvinga sig
öfvertygelsen om ett lugn, som icke fans, kom aldrig utaf,
ty då hans sinnen verkligen lugnades och hans själ återtog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free