Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde sig gällande. Resan var ju fast beslutad — det
vore då en allt för stor svaghet att endast för inbillade
orsaker ’afstå derifrån.
»Du gillar ej mina råd, du skall icke följa dem!» sade
modern sorgset. »Ack, Marie Louise, jag vill hvarken nu
eller någonsin aftvinga dig den bekännelsen, att du redan
ångrat det du vid ett annat tillfälle icke följde dem, men
jag fordrar att du nu, då du har erfarenhetens intyg att
stödja dig vid, allvarligt och med stadga öfverväger! Det är
ej mera tid för dig att fatta förhastade beslut.»
»Förhastade, mamma lilla? Jag försäkrar mamma, att
jag icke haft skäl att ångra något beslut, som jag tagit.»
»Nå, kära barn, ha vi nu blifvit så främmande för
hvar andra, att du äfven inför mig behöfver skyddet af din
gamla olyckliga stolthet — har din mor förtjenat det?»
»Men, mamma, jag bedyrar ...»
»Godt, godt, mitt barn, så mycket bättre: du har i
det fallet dess mer att öfverväga, när du tillika sätter din
sällhet, din husliga lycka på spel — jag kan försäkra dig,
att de icke skola vinna på denna utfärd.»
»Det är likväl min verkliga tanke, mamma!»
»Alltid blind, alltid envis! När skall väl min Marie
Louise återkomma till sig sjelf? Jag fruktar, ty värr, icke
förr än hon smakat det bittraste i lifvet.»
»Och hvilket kallar mamma det bittraste.»
»Då vi med begärlighet söka det minsta fäste att
fasthålla oss vid, men ej finna något, utan handlöst
nedsjunka i det djup, som ånger och grämelse förmå göra
än djupare.»
»Så olycksbådande mamma talar i dag — låt oss
hoppas, att det ej är profetiskt! Emellertid är jag så djupt be- ^
dröfvad att ha gjort mamma ledsen, att jag ej vet hvad
jag ville göra för att se mamma glad igen!» Marie Louise
kysste ömt sin mors hand.
»Jag hör din mans röst — han bör ej finna oss i ett
så allvarsamt samtal!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
