Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förnärmade hennes mor. Ja, i trots deraf, att fru N:s
svar storligen förargade honom, gick han ända derhän i
eftertanke, att han insåg hur till sin egen framtida nytta
han kunde förbinda Marie Louise genom att nu föreställa
den fullkomligt eftergifhe och artige sonen.
Marie Louise, som verkligen i ångest fruktat ett
uppflammande, en allvarsam strid mellan mor och man, 4ivilken
strid skulle varit henne temligen kinkig att bemedla, då
hennes partiskhet borde tala lika högt för dem begge,
belönade nu sin man med den mest hjertliga och tacksamma
blick, då han fattade sin svärmors hand, hvilken han
aktningsfullt kysste, och svarade: »Jag är i sanning ledsen öfver
att ha väckt oro hos min goda mamma och ha framkallat
en anmärkning, som kanske varit plågsam för Marie Louise.
Men låt mig försäkra, att hon så väl förstår mig, så lätt
återför mig, om jag förvillar mig sjelf, att mamma tryggt
kan lita på hennes klokhet! Jag är säker, att vår Herre
aldrig skapat en förträffligare hustru än min, och hvem
tackar jag för det, om icke den, som sedan bildat henne så!»
Walldens utseende och ställning voro begge i detta
ögonblick så egnade att ingifva förtroende, att, om han ej
alldeles vann sin svärmor, han likväl fullkomligt blidkade
henne. Och slutet på hela samtalet blef, att fru N. lofvade
sin dotter och måg att under deras frånvaro bo på
Malkolmsnäs för att taga vård onk husets angelägenheter.
»Och nu, bästa Marie Louise, är det tid att tänka på
alla besöken i staden! Vagnen kör strax fram. Men jag
vet verkligen icke hvadan det kommer sig, att alla menni’
skor förefalla mig liksom de samt och synnerligen voro
ragu-serade på sött och surt — till och med min aktade farbror,
herr borgmästaren, hade ofantligt brådtom och visste knappt
om han hade tid att be mig sitta ned. Min själ, äro de
ej ändå rätt roliga, våra goda småstadsbor 1»
»De äro stötta, hela staden är stött på er.»
»Jag trodde just det», återtog von Wallden, »men hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
