Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom ha vi då varit så olyckliga att ådraga oss den aktade
stadens ogunst?»
»Först emedan ni nu tillhör den aristokratiska societeten,
och sedan för det ni vid afresan icke inbjödo stadsborna till
ert nya hem.»
»Denna lilla oreda skola vi lätt hjelpa!» inföll Marie
Louise. »Ty det är ändå alltid godt att stå väl hos gamla
bekanta. Innan jag varit ett par minuter hos hvardera,
skall jag ha stält till så, att allt groll är glömdt.»
»Nå, min engel», sade löjtnanten, »hur vill du då bära
dig åt, när vi just stå på resande fot, och när vi en gång
återkomma, så ... Du vet sjelf, söta Marie Louise, att adeln
och borgerskapet aldrig kunnat jemka sig till sammans.»
»På den jemkningen få vi väl tillfälle att framdeles
tänka. Nu följer jag en plan, som ligger närmare till hands
— och få se, när vi i morgon resa hem, om ej alla fönster
ha nickande hufvuden!»
»Nej, nu uppehålla vi oss för länge!» inföll von
Wallden. »Skall jag ringa på jungfrun, min vän?»
»Ringa?» Marie Louise gaf sin man en blick af skälmsk
betydelse. »Mins du ej . ..»
»Jo, bevars, jag mins mycket väl och är ännu alltid
samme uppmärksamme äkta man . . . men hvar äro då
sakerna?»
»Står ej sängkammardörren öppen? Aj aj, min herre,
det synes klart, att vi varit gifta i tre månader!»........
I första hus — naturligtvis borgmästarens — togs
vårt par emot liksom tvenne fullkomligt främmande personer.
Men när Marie Louise neg så djupt, att hennes läppar nästan
snuddade förbi gamla borgmästarinnans hand och hon
der-vid utbrast i den splitter nya benämningen af tant: »Ack,
hvad tant ser frisk ut!» drog borgmästarinnan munnen till
ett hårsmåns leende, och då Marie Louise i samma
andedrag tilläde: »En liten resa åt landet skulle nu visst icke
skada tant!», smålog tant helt och hållet.
»I fall», återtog den unga frun, sedan några ömsesidiga
höflighetsbetygelser voro vexlade, »vi icke före vår resa få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
