Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjet att se onkel och tant, som vi ej kunnat besvära ut
i det svåra vårslasket, så hoppas vi att likväl mamma, som
under vår frånvaro kommer att bosätta sig på Malkolmsnäs,
får den äran, då hon har att bjuda på bigaråer och annat
godt! När vi sjelfva återkomma, skall det bli vår största
glädje att se våra vänner oftare hos oss.»
»Ack, min lilla nådiga kusin, kusin är alldeles för
ämabel!»
»Goda tant, jag ber, säg ej så, då vågar jag icke fråga
om tant ej befaller litet; syltbär från Malkolmsnäs! De äro
verkligen goda, och vi ha många slag att välja på.»
Borgmästarinnan följde sin älskvärda kusin icke blott till
förstugan, utan ända ned på sista trappsteget.
Hos andra vänner repeterades samma scen, fastän med
några små förändringar efter den olika smak, som Marie
Louise hade sig bekant om hvar och en. En fick löfte om
den nya franska blomkålen, en tredje om sparris, en fjerde
telningar af sällsynta trädslag, en annan om blommor, etc.
etc. Men på sista stället, der det föll sig litet kinkigare
att få ett godt förhållande i gång, gick Marie Louise ända
derhän i artighet, att hon till en, så kallad gammal vän,
hvilken beklagade sig öfver svårigheten att erhålla så fin ull,
som erfordrades till en schalväf, den hon skulle ha upp i
kompani med sin grannfru, erbjöd ett par marker af sin fina
spanska. Nu var allt afgjordt till unga hennes nåds fördel:
från kompanifruarna, som hade stadens skarpaste tungor,
flöt endast blomsterdoft. Och verkligen visade det sig, att
Marie Louise haft rätt, ty då Malkolmsnäsherrskapet andra
förmiddagen reste hem, fick fru N., som gjorde dem
sällskap, under ett godt småleende se huru hela stadens damer
täflade i artiga och vänskapsfulla helsningar.
Vid rådman Utters dörr höll vagnen. Marie Louise
hade icke träffat rådmanskan dagen förut, och hon kunde
ej resa utan att ha tagit afsked af den goda, gamla frun.
Nu satt moster Greta der så fin i nystärkt förkläde och prydlig
mössa och höll brickan med vinet och konfekten i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
