Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står inuti . . . var säker, att jag skall göra allt för att med
det snaraste inlösa den!»
»Min fru, min fru — hennes nåd kan icke vara
okunnig om, att det är min pligt att låta den gå till högsta
möjliga pris. Den är så vacker och dyrbar, att den skall
gå till stora pengar, och för mig att ligga i förskott för en
så osäker summa, sannerligen ...»
»Åh, bäste herr Pellander, var icke obeveklig! Den
skall säkert af mig inlösas — tro på mitt ord!»
»Jag tror fullt och fast på hennes nåds goda vilja,
men jag tviflar deremot mycket på, att hennes nåd får
nå-gonting qvar att göra inlösen med.»
»Åh jo, jag har mina grönsaks- och mjölkpenningar.
Kom också ihåg den lilla tjenst, min man var så lycklig att
göra herr Pellander, då herrn befann sig i förlägenhet!»
»Hvad för något?» frågade Pellander storögd. »När,
om hennes nåd gunstigt behagar utlåta sig, skulle det varit?
Sannerligen jag mins något sådant tillfälle, men väl tvärt om!»
»Ack, det var endast en lapprisak — jag menar den
der borgen för diskontlånet.»
»Helt säkert ett misstag, min nådiga hennes nåd, ty
på minst femton år ha mina affärer, gud ske lof genom
klok hushållning, befunnit sig i det skick, att jag icke
be-höft låna hvarken ur diskont eller kontant, utan tvärt om,
lik-mätigt min menskliga pligt, gagnat andra med lån.»
»Ah, jag mins nu», tvang sig Marie Louise att yttra,
under det detta nya bevis på hennes mans låghet bittert
sammandrog hennes hjerta, »att det var en helt annan
person — ursäkta mig! Denna dag förvillar mitt hufvud.»
»Alls icke underligt!» sade Pellander, fortgående i sina
göromål. »Numro 245, 246 ...»
Marie Louise var på väg att lemna rummet, då
Pellanders sinne, uppmjukadt vid åsynen af hennes stilla
under-gifvenhet, nödgade honom att frångå den, princip, han
alltid hyllat, att låta andras intresse komma näst efter sitt
eget. »Hör, hennes nåd», sade han, rifvande sig med pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
