Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visen af omaka porslin och en mängd bristande artiklar af
alla slag erinra oss om, att vi på länge icke skola ha det
bättre — är visserligen bland lifvets mindre olyckor, kan må
hända knappt sägas vara en sådan, emedan det ännu kan
bli oändligen mycket värre, men det är dock alltid ett
aggande ondt, som med envis ihärdighet dagligen upprepar sin
jeremiad utom och inom oss.
Marie Louise var trött, sjuk till kropp och själ, men
hon ville vara stark, och hon var det. Hon hade en gång
ryst vid föreställningen att se fattigdomen nalkas henne, när
hon egde en mors och makas pligter att bevaka. Och nu
såg hon den likväl komma med stora jettesteg sig till mötes.
Hur hon bar sin börda i ensliga stunder, då blott den
allseendes öga skådade henne, vet ingen, men för de sina visade
hon en lugn yta och ett jemnare lynne än hon fordom visat.
Likväl sågs nästan aldrig ett leende sväfva öfver hennes
läppar.
Wallden, som under två dagar pinats af det värsta
straff, han på jorden kunde erfara, nemligen ensligheten och
sitt eget sällskap, sade, på den tredje, helt okonsladt till sin
hustru: »Efter jag finner det vara omöjligt, kära Marie
Louise, att inge dig en gladare åsigt af lifvet och dess små
hvardagshändelser, så bör jag tro, och jag tror det också,
att du skall finna dig bättre, om du i ensamhet med dig
sjelf får stadga dina tas^r och känslor, ocli för att lemna
dig tid dertill, reser jag bort på en åtta dagar,,. det är
ett par vänner som önska se mig.»
»Reser du ifrån oss och lemnar oss nu?» frågade Marie
Louise, smärtsamt öfverrasfead, ty detta hade hon ändå icke
väntat.
»Hvad skall jag göra, min vän! Du sätter allt för litet
värde på mitt sällskap, att det kan utöfva någon väsentligare
inflytelse på din sinnesstämning, och för min del vet du,
att jag helst ser glada ansigten.»
. »Ack, kan jag se glad ut, kan jag glömma hur du med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
