- Project Runeberg -  Vindskuporna /
211

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dina vänner tillbragte auktionsnättema på den blå kammaren

— fordrar du det?»

»Jag fordrar aldrig något, min vän — gör du dig sjelf
samma lag, och du skall finna hela lifvet oändligen lättare!
Trösta dig nu, söta Marie Louise, och häf den godheten att
låta lägga in litet linne... jag har sagt ifrån om
förspänningen till klockan fyra.»

»Bästa Wallden, du måste låta mig säga dig, att det
är hög tid att lemna allt lättsinne och framför allt denna
spelpassion, som ledt oss till undergång — vänd till baka,
jag besvär dig derom i mitt, vårt barns och din egen heders
namn 1 Borde icke förvaltaren flytta och du sjelf sköta dina
göromål? Du skulle då ha en dig värdig förströelse.»

»Det tviflar jag ingalunda på. Men som jag ej har
någon praktisk vana vid landtbruksgöromål, måste förvaltaren
qvarstanna, tills jag hunnit förvärfva mig en sådan. Då detta
emellertid icke är något som inhemtas lexvis, hindrar det
mig icke att vara borta ibland.»

Marie Louise suckade.

Wallden reste.

Men icke blott denna gång, utan gång efter annan
företog han längre färder. Under sommaren gick likväl tiden
någorlunda. Men det blef höst, långa stormiga aftnar, och
Marie Louise satt beständigt ensafri med sin mor, sitt barn,
i husligt arbete, under utöfning af sina pligter sökande ett
stöd mot alla mörka och bittra tankar. Det blef äfven
vinter, snön låg alnshög i den stora alléen, som ledde upp till
Malkolmsnäs, inga slädar kommo, inga hästar frustade, inga
bjellror klingade: allt var tyst och dödt. Och allt sällsyntare
blefvo de tider, på hvilka von Wallden vände hem att på
ett par dagar uttömma sig i osanna, skrytsamma uppgifter
om huru han på allt upptänkligt sätt vigilerade både i
städerna och landsorten för att ställa deras affärer på bättre
fot. Ena gången berättade han att utsigtema ljusnat till
full dag, emedan han var på väg att få göra ett ofantligt
lån, men andra gången hade en oförutsedd händelse hindrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free