- Project Runeberg -  Vindskuporna /
212

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utvecklingen af hans operationer, likväl, förstås, endast
fördröjt dem.

Länge var det för Marie Louise en gåta, hvad han
under dessa eviga »vigilans»-resor hade att lefva af, då hon
nogsamt kände, att Pellander icke lemnat någon del af
auktions-medlen i hans händer. Med förfäran erfor hon slutligen, att
han bortsålt största delen af den spannmål, som var aftagen
till vinterförråd; för den stundande våren fans icke ett korn.

Men det vore gagnlöst att steg för steg följa de
händelser, genom hvilkas förenade magt det slutligen gick till botten.

Sedan von Wallden ännu en tid fortfarit att »rangera
sina affärer» och derigenom intrasslat sig i ett nät,
hvar-ifrån han omöjligen kunde komma ut, hade fordringsegames
antal ökats liksom gräshoppornas i öknen och öfverflyglade
honom nu med hela sin fruktansvärda härsmagt. Ett år
efter återkomsten från utlandet bibehöll von Wallden namn
och värdighet af att vara egare till Malkolmsnäs. Men vid
denna tid gick han från det på ett sätt, som icke lemnade ens
en tanke öfrig för möjligheten att kunna köpa äfven den
ringaste jordlapp........

På ett ödsligt militärboställe, beläget inåt skogstrakten
tre mil från det präktiga Malkolmsnäs, fick han ändtligen
arrendera den så kallade manbyggningen, trädgårdstäppan
och ett stycke jord till potatisland.

Man bör ha sett dessa otrefliga, illa bygda boställen
från äldre tider, det smala, rödfärgade huset med taket
ned-på fönstren, köket öfver gården och gräset uppväxt inpå den
låga dörren, rutorna små, väggame hvitlimmade, spisar, som
röka in, och slutligen sjelfva ytterväggarne, hvilka länge sedan
bort utdömas, men ännu stundom qvarstå till ett musikaliskt
skygd, då höstens och vinterns kalla vindar spela genom^de
öppningar, som tiden bildat i mosslagret — man bör ha sett
en sådan byggnad eller, än bättre, lefvat der för att kunna
fatta hvad Marie Louise erfor, då hon en svartgrå höstafton
anlände till sitt så beskaffade hem.

En öm, en osynlig vän hade i hemligt samråd med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free