- Project Runeberg -  Vindskuporna /
215

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfredsställelse, ber jag dig vära öfcertygad om, att jag
alltid förblifver

din tillgifne
Wallden.

Då Marie Louise slutat läsningen, som skedde halfhögt,
kastade hon, med ett uttryck sojn ej lemnade något tvifvel
om arten af hennes sinnesstämning, biljetten i lågorna.

»Du kunde vänta detta, mitt barn, och har ej vidare
skäl att förundra dig.»

»Jag förundrar mig också icke», svarade Marie Louise
i onaturligt lugn ton, »jag blott undrar hvart det till slut
skall taga vägen?»

»Gud styr — trygga dig vid det och vänd dig till
honom! Men låt oss nu se oss omkring, ty detta blir ändå
bästa sättet att förskingra våra tankar. .. Se, här är ju på
det hela bättre, än vi kunde sluta af beskrifningame!
Väg-game ha en ljus, treflig farg, tycker jag.

»Och de här möblerna, som fordom voro i förvaltarens
rum, ta sig förträffligt ut, äro nästan eleganta i vår nya
salong eller — låt mig se — hvad skola vi kalla det: sal,
förmak, mottagningsrum?»

»Icke i denna ton, Marie Louise!» sade modem
straffande. »Ett ödmjukt hjerta ser vår Herre helst, der
ris agat. Låt oss kalla rummet för sal, såsom våra
föregångare gjort, och då vi här ha det bästa vi ega, så låt
oss också anse det för vårt högtidsrum, dit vi med frid i
hjertat kunna fly, så länge vi ha frid med vårt samvete.»

Marie Louise tryckte sakta sin mors hand. »Ack»,
suckade hon, »när skall jag bli sådan som mamma?»

»När Gud behagat pröfva dig nog, mitt barrfl»

Medan detta föregick i högtidsrummet, stod Johanna
ute i sin lilla kammare, från hvilken en dörr ledde till
sängkammaren (huset innehöll tre mm utom Johannas) och blåste
upp elden på den länge sedan påsatta tékitteln. Medan hon
sysslade härmed, rörde det sakta vid klinkan på den mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free