- Project Runeberg -  Vindskuporna /
218

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

toalettdosa af guld, som Pellander fått i uppdrag att inropa,
men hvilken af Marie Ixmise aldrig kunnat bli inlöst. Hon
öppnade locket och fann inuti följande skrifvelse:

»Värdaste hennes nådl

Med betraktande af de mycket sorgliga händelser, sQm
nu timat och hvaraf hennes nåds hjerta måste vara mycket
bedröfvadt, tager jag mig, såsom hennes nåds tillgifne tjenare
och vän, friheten erinra om en liten affär, som varit oss
emellan. Hennes nåds lugna och hyggliga uppförande vid
det tillfälle, jag ej behöfver nämna, ingaf mig de
vördnads-fullaste tankar om hennes nåds vett och förstånd, hvilka
mina tankar allt sedermera så stadgas, att jag härmedelst,
till ett bevis att så kallade advokater också hafva mensklig
känsla, har den äran lemna hennes nåd inneslutne present,
den der tillika utgör ett tacksamhetsprof för det förtroende,
hvarnjpd jag blifvit hedrad i och genom handhafvandet af
herrskapets affärer.

Med all estime
hennes nåds
ödmjukaste tjenare
Josias Pellander.»

»Ack, min aning, min aning!» sade Marie Louise för
sig sjelf, förande till sina läppar den återfunna klenoden,
nu mångdubbelt kärare än den någonsin varit.

Blott en enda hade här kunnat lemna den, ty detta
bref, hvad betydde väl det — det var blott ett sken för att
förvilla henne. Och han, som uträttat detta, hade äfven
förstått att ställa till med allt det andra så grannlaga, så
ömt, att det endast blef sin man hon fick tacka derför. O,
det var något så underligt att blifva öfvertygad om att den,
hvilken fordom varit hennes hjerta så nära, ännu tänkte på
henne, hade söijt och vakat för hennes väl och trefhad —
detta hade hon ej förtjenat. Men det var dock ljuft, ty
Marie Louise var säker, att den, som beständigt visat så stor
omsorg att dölja sina förehafvanden, så mycken finkänslig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free