- Project Runeberg -  Vindskuporna /
220

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och jag föresatte mig att se det ljust igen — det var allt
sammans.

»Och du har kunnat köpa alla dessa saker, bäste
Wallden? Jag begriper ej . ..»

»Kunnat köpa dem... en sådan bagatell, min vänl
Jag hade skrifvit och bestält dem redan för länge sedan, men
jag ville icke nämna min lilla hemlighet, förr än du skulle
komma hit. Framdeles, då jag reparerat mina affärer —
hvilket jag har anledning tro icke kommer att dra långt ut

— skall du få se, att det här på sin höjd blir
barnkammars-möbler.. . Men hvad har du för godt att ge mig till lifs ?
Jag är hungrig som en varg, ty oss emellan sagdt, har jag
ej varit vid kassa att äta något i dag. Jag hade väl
uppburit lite pengar af Pellander på den strunten, vi ha qvar,
men jag träffade en usling, som jag tyckte vara värre deran
än jag, och kunde icke hålla på sista hackan.»

»Min stackars Wallden!»

»Intet beklagande, min vän! En man vet att skicka
sig i ondt som godt väder! regnar det medgångar, spänner
han ned paraplyn och låter dem skönt svalka kring ansigtet;
regnar det åter motgångar, slår han upp sin paraply och
ser noga till, att de ej finna väg genom tyget, utan få nöja
sig med att ligga och rulla utanpå tills de slutligen tröttna
vid den rörelsen och rulla ned i stoftet, der han trampar
dem under föttema. En sådan man är jag... Men maten,
maten, det är hufvudsaken!»

Och den blef också verkligen hufvudsaken vid alla de
tider, då von Wallden var hemma.

Men hvem kunde säga hvar han uppehöll sig, då han
var borta, något som inträffade nästan beständigt? I början
öfvergick det Marie Louises förmåga att utgissa denna gåta,
och alla hennes böner, att han måtte upptäcka det, hade
lika liten framgång som hennes föreställningar om
nödvändigheten att bli hemma. Men slutligen kommo flera
historier i omlopp, hvilka på det bittraste sårade den olyckliga
makans känslor; det berättades nemligen, att löjtnant von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free