- Project Runeberg -  Vindskuporna /
227

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han skakade hufvudet med ett tvifvelaktigt uttryck. Han
bygde ej mer några luftslott; skrytets och lättsinnighetens
tid hade forsvunnit, men hade också sopat med sig hvarje
frö, som kunnat utveckla sig till en bättre frukt. Han var
modlös, mjeltsjuk, förintad till själen, fastän kroppen ville
lefva.

»Svara något, min go^e vän! Jag blir så glad, så
lycklig, om du upplifvas af m|na förslag. Hvad är det då
mera med allt detta, som ligger bakom oss, än pröfningar,
dem Gud ansett nödiga att skicka] oss? De äro nu slut;
jag känner det på den lätthet hvarmed jag andas, på min
helsa, som i trots af bekymren icke försvagats.»

Medan Marie Louise så sökte tr-psta sin make, förde
hon med samma lätthet och outtröttlighet som fordom
bro-démålen genom den granna duk, på hvilken hon sömmade
åt en rik bondhustru.

»Du är god som du alltid varit», suckade han, »men
hvarken nu eller någonsin var jag förtjent af ditt öfverseende:
jag var en usling, en usling, förstår du,. . Ha, du vet icke
hvad det vill säga att af minnet oupphörligt återföras till
sina förvillelser, sitt vansinne 1 Jag är nu botad — men
ingen fröjd skall deraf uppstå.»

»Jo, min dyre, älskade vän, mycken, mycken fröjd
skall deraf uppstå! Denna tår, som smyger sig nedåt min
kind, är en glädjetår: jag har ej mera någon för smärtan,
sedan du uttalat detta ord.»

»Arma qvinna, detta är blott öfverspänning!»

»Nej, vid gud, icke! Jag känner i denna stund en så
stor fröjd, att jag aldrig under vår lyckas mest blomstrande
tid erfor en sådan. Du är botad för din olyckliga passion

— nu återstår blott att bota ditt lynne, och det lyckas
säkert, då du med helsans kraft vinner spänstighet nog för
att öfvervinna de mörka grillerna, ty i detta fall äro alla,
alla lidanden öfvervunna. Vi äro begge unga och kunna
börja en ny bana af verksamhet. Anstår dig ej det förslag,
jag nyss gjorde, så kunna vi litet längre fram flytta till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free