- Project Runeberg -  Vindskuporna /
229

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan tro, att han, som erfarit förödmjukelser af tusen slag,
som sett gamla kamrater vända bort hufvudet, låtsande sig
icke se honom för att ej behöfva helsa på honom, kan du
tro, att han, denne man, som förnedrat sig sjelf och sökt
näring för sin usla passion på de uslaste ställen, att han
skulle återkomma till nyttig verksamhet, till ett nytt lif? Han
kan det ej.»

»Jo, min älskade, han kan det — och detta vore
höjden af all seger. Då skulle du bli aktad och ärad, mer än
du någonsin varit!»

»Jag är för svag.»

»Denna svaghet kan öfvervinnas, ty i denna stund, då
hela verlden öfvergifvit dig, när till och med ditt eget hjerta
gjort förbund med den, står dock en vän qvar, som bör
vara dig mera än allt hvad du förlorat, och kärleken och
bönen och Gud stå dig qvar, starka stöd äfven för en svag
förmåga.»

»Ack, pina mig ej mera! Din ömhet dömer mig till
lidanden, som öfvergå alla andra — jag ber dig lemna
dessa försök: de tjena till intet. .. Låt mig gå så som jag
tycker!»

Hennes händer, magtlösa liksom hennes ord, kunde icke
återhålla honom.

Han gick således ständigt på vanligt sätt och kände
endast när han kom ut i skogen en flägt! af frid. Der satt
han antingen lyssnande till skogsströmmens brus, som
mäg-tigt besvarade den brusande strömmen inom hans eget bröst,
eller ock banade han sig våldsamt väg genom de mörka
tallmassoma och trängde så djupt in, tills han hittade en
plats enslig nog för att låta honom ostörd öfverlemna sig åt
utbrottet af den sinnessjuka, som aldrig gaf honom rast
eller ro. Tusen gånger under dessa ensamma stunder flög
tanken på sjelfmord genom hans hufvud såsom den enda
lisa för alla qval, men föreställningen att tillskynda sin
olyckliga hustru ännu ett slag, det mest krossande, återhöll
honom beständigt. Äfven en annan, måhända mägtigare kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free