Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkaren hade icke bedragit sig.
Ännu en gång, ehuru till ett svagt lif, uppflammade
gnistan i den olycklige von Walldens blick och själ. »Mitt
bröst, mitt hufvud!» hviskade han. »Jag trodde, att det
endast var en mörk dröm, men jag känner nu, att det är
en ljus verklighet. Gud vare lof, det lider snart till slut
med allt sammans!»
Omfattande sin makes hand, öfver hvilken hennes tårar
strömmade, sade Marie Louise med djup och darrande röst:
»Min älskade, säg icke detta så! Har du tänkt, tänkt
på...»
Det oroliga och frågande i hennes blick förstods af
honom.
»Ja, jag har tänkt, jag har haft tid att tänka, allt sedan
min långa sjukdom och den der natten, du mins, då jag
vaknade upp och såg dig med vårt döda barn i knäet. Ifrån
den stunden var jag förändrad, och hade jag ej tänkt så
mycket, skulle det redan varit slut. Jag vill i denna stund
icke ega någon hemlighet för dig: sjelfmordets synd har
ofta, ofta frestat mig, men vid föreställningen om de qval,
jag skulle hopa till dem, som jag redan beredt dig, sökte
min själ i frestelsens stunder den hjelpare, hvilken jag länge
glömt. Jag fann honom, och han har nu varit nådigare än
jag förtjent. Döden var min längtan: jag står vid målet,
och du, min Marie Louise, skall också bli lycklig!»
Snyftande sjönk Marie Louise på knä, nedböjd öfver
sin make. Hon hade inga ord för sin rörelse.
»Hur har jag ej plågats», fortfor han, »i medvetande
af att du, så lycklig, i WSttning af allt, bragtes steg för
steg till det yttersta armod af den, till hvilken du med
förtroende lemnat hela ditt väl!»
»O, min älskade, jag har ej haft rätt att klaga: njöt
jag icke med dig hvad rikedomen eger att bjuda — skulle
jag då icke också vara till freds att med dig dela fattigdomen!
Dyre vän, glöm detta eller, om du ej det kan, så tag min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
