- Project Runeberg -  Vindskuporna /
238

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stort utrymme: vi, som stunda ifrån den, ha nog med litet.
Men der fins ju i alla fall ett par tjufungar till rum, de
som jag alltid kallar dockskåpen, och de rummen håller han
af, stackars Wiliam, liksom de hade hjerta — ja ja, jag
vet väl ändå jag hvarföre han håller af dem,

»Det vet jag också!» inföll rådmannen. »Det ena
ligger åt den nya trädgården, som han anlagt eller rättare
jag, ty ett stort arbete har jag der haft, men så är hela
härligheten invändigt bara strunt mot alla de blomsterqvarter,
runddelar och spaljerer, som jag der satt i stånd — jag
vill inte nämna alla aplar och körsbärs- och päronträd jag
ympat åt honom. Jag tycker att jag har heder af den
planteringen, mor!»

»Det har du, min gubbe! Men icke tror jag, att dina
blommor göra kammaren så fasligt mycket kärare för honom

— den kärleken har nog sina andra randiga skäl.»

»Det vore jag nyfiken att veta!»

»Men du skall inte få veta det, far! Jag bara gissar,
att efter som det ena dockskåpet ligger närmast intill vårt
hus åt gatsidan, så ser han derifrån ett och annat, som han
varit van att se.»

»Jo, du är skarpsinnig du, mor, alldeles som
qvinfol-ken i allmänhet. .. Men låt oss nu säga ett ord om den
andra saken — ska’ vi tänka på att hyra ett par rum åt
fruntimmerna? Ty som det hörs på vår gamla grannfrus
bref, så frukta de, och det kan ingen undra på, att bo qvar
ensamma der borta i det stygga hålet hela vintern. Jag vill
väl tro, men jag är icke säker på det, att stadsborna glömt
sin sista förtret, att de icke blefvo mottagna på
auktions-dagen.»

»Ah, de få väl jemka med sig!» menade rådmanskan .. .
»Lisa, mitt barn, tag bort kaffet och bär in pelisen, muffen
och bahytten!»

»Vill du gå ut, mor?»

»Ja, jag skall titta bort till borgmästarinnan litet och
höra hur det låter, ty om jag inte lyckas ställa så till att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free