- Project Runeberg -  Vindskuporna /
242

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kristliga?» inföll unga pastorskan.

»Ja, just det, min lilla Sofie! Och jag kan icke hjelpa,
att jag säger dig, att en prestqvinna framför alla andra
borde vara fördragsam — jag är säker att, om vår gode
pastor vore här, han sjelf skulle hålla med mig.

»Det är visst möjligt, min bästa tant, men jag vet
icke om det kan anses såsom okristligt att icke uppmuntra
högmod och stolthet!»

»Jag tror», vidblef gumman Utter, »att det nu icke kan
vara fråga vidare om hvarken det ena eller andra. Marie
Louise är så i grund botad för sina gamla olyckliga fel, att
hon tvärt om lär vara den mest ödmjuka och undergifna,
man kan tänka sig. Hon har genomgått stora pröfhingar,
sådana som rena sinnet och stämma till eftertanke. För
närvarande sitter hon utblottad på allt, ensam med sin mor,
på ett ödsligt boställe inne i skogen. Hennes man dog’
genom en olyckshändelse, och med det lilla, som åtgått till
begrafningen, äro sista tillgångarne medtagna.»

»Stackars menniska — så att hon då verkligen en
gång blifvit qväst!»

»Stackars menniska, hon har då fått kyssa riset —
det straffet blir henne säkert nyttigt.»

»Stackars menniska — det är ganska lyckligt, att hon,
innan hon blef förnäm, var van vid arbete! Nu blir det
endast att upplifva gamla vanor.»

»Stackars menniska, hon får väl gå till sina adlioa
vänner och tigga!»

Så der ljöd det i kretsen.

Gumman Utter återtog: »Hon var fordom en medlem
af denna stad — det skulle synas mig vara ett vackert drag
och bevisa de goda och ädla tänkesätt, som här råda, om
stadsborna, med glömska af några småsaker, hvilka icke
äro värda att nämnas, med godhet inbjöde henne att
återkomma hit,»

»Hit — hvad i guds namn skulle hon då lefva på?»
frågade borgmästarinnan. »Hon har visserligen lefvat fattig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free