Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mina kära, goda vänner», sade den värdiga gumman, »ska*
vi göra något godt, så låt oss göra det helt och hållet utan
några biafsigterl Jag åtar mig att skrifva till den stackars
Marie Louise och föreslå henne en flyttning hit, men låt
mig, utan att göras till ljugare, få tillägga, att alla gamla
bekanta i staden vänta henne här med det djupa och sanna
deltagande, som hennes öde förtjenar! Jag kan så väl
föreställa mig hur tacksam, hur rörd och öfverraskad hon skall
bli vid denna underrättelse, som hon visst icke väntar . . .
Men», tilläde gumman, för hvilken en ljus idé hastigt
uppblixtrade, »skall det ske, bör det ske snart, innan adeln
gör någonting för henne! Jag ville så gerna, att det skulle
sägas, att vårt samhälle visade sig först.»
Detta var »en spik som drog».
»Sedan jag med mig sjelf öfverlagt ämnet», tog nu
borgmästarinnan till ordet, »har jag kommit precist till
samma resultat som syster Greta, och det är egentligen min
pligt, såsom hustru till denna stads styresman, att skicka
de stackars menniskoma ett inbjudningsbref. Efter hvad
jag mins, har adeln alltid kommit efter oss, när det varit
fråga om att göra en välgerning, som fallit till baka på
samhällets heder, och helt säkert skall det också nu gå på
samma sätt. Fru von Wallden hör mera till adeln än
borgerskapet eller, rättare, hon är en arm, liten fogel, som flaxat
mellan begge, men sedan hon nu fått vingame stäckta under
sina höga gynnares skydd, kunna de växa till igen under
skuggan af de murar, hvilka gåfvo henne hus och bröd,
innan adeln ännu visste, att hon fans till.»
Sedan dessa vishetens ord utgått från borgmästarinnans
läppar, hördes icke vidare någon opposition. Alla
förklarade enhälligt, att de just tänkt det samma och skulle äfven
ha yttrat det, om icke deras goda värdinna förekommit
dem. Och som den ena ytterligheten ofta ligger bredvid
den andra, brann man nu endast af begär att icke komma
för sent.
Postmästarinnan gaf en mycket välkommen vink om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>