Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Leanderskan, och i öfvermorgon, eller sist om onsdag,
ger jag mig dokumenterad å väg att söka upp min
förlorade dam, såsom det står i romanböckerna om riddame.»
Gumman måste ge vika för gubbens ridderliga
tänkesätt. Och på onsdags morgonen, beledsagad af hela stadens
helsningar och inbjudningar och framför allt försedd af mor
med stor matsäck och glödgadt vin, som ålåg gubben att
hålla varmt i bröstfickan, afreste han att fullgöra det värf,
hvartill hans redliga hjerta uppmanat honom.
Inpelsad och ombonad så väl, att lulten blott kunde
göra ett och annat flygtigt besök omkring näsan, fann sig
rådmannen oförlikneligt belåten med färden, alldenstund
både godt slädföre och godt väder gynnade den. Men han
böljade se sig litet försigtigt omkring, då han, vid
upplysningen af ett klart månsken, temligen sent på aftonen for
in i den mörka, stora skogen, i hvars inre delar det lilla
bostället var beläget.
»Det var här uppe», yttrade skjutsbonden, pekande
inåt en tätvuxen gångstig, »som olyckan hände med löjtnanten.»
»Gubben ryste till och kastade blott en half blick åt
det betecknade stället . . . »Hur lefva de stackars
fruntim-merna nu?» frågade han.
»Ah, det är allt klent nog med dem, räds jag, och
det hade varit än klenare, om de inte fått några
skicknin-gar från herrgårdarna.»
»Jaså, de ha fått skickningar?»
»Ja vars! Från Kronby kom en hel fora till sjelfva
be-grafningen, och från många andra ställen ha de också skickat,
för se, fast så’na der förnäma herrskaper inte ville kännas vid
löjtnanten, se’n han var kommen i den store missereren
— och det må en inte stort undra på, för en ärlig bonde
kunde till och med dra sig för det, när han var rätt i taget
att svirra — så har alltid lika väl hustrun hans varit fasligt
väl-upptagen. En kan veta ändå hur pass det skall smaka
att ta «mot nådegåfvor af sina förriga likar. Men de ha
allt fått sticka stormodet i påsen nu, stackars qvinfolk!»....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
