Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dylika samtal nalkades vår resande rådman
småningom målet.
»Der borta, om herrn kan se det låga rödmålade huset,
som sticker fram mellan snödrifvorna — det lyser vid ena
gafveln — der bo de.»
Rådmannen förde ullvanten till ögat. Han kunde
omöjligt utan öm rörelse skymta ljuset från denna lilla boning,
som låg der inbäddad bland snön. Detta var då Marie
Louises hem, hon, som när han sist såg henne, satt i ett
grant ekipage för att resa ut till verldens lust och nöjen!
Den stolta, vackra qvinnan, hur kunde hon nu se ut?»
»En kan inte komma fram!» menade skjutsbonden.
»Det är så godt att hålla här, så skall jag sedan köra slä*
den fram till Nils Perssons, der kanske herm kan få
natt-qvarter — för jag tror inte att fruarna ha något att bjuda
på — och så få vi gå fram på gångstigen, som är trampad
i snön.»
»Du har rätt i det!» sade rådmannen och började
jem-ka sig ur åkdonet.
Det var blott ett litet stycke till förstugudörren. Snart
klappade gubben på, och man öppnade genast.
Med en blossande furusticka i handen kom emot honom
sjelfva Marie Louise.
»Ack, hvad ser jag!» utbrast hon, nära qväfd af glädje
och sinnesskakning.
Rådmannen, föga mindre rörd, lät sjelfvaste
familjklenoden, den dyrbara vargskinspelsen, handlöst falla i golfvet
och utsträckte armarne för att omfamna sin blomma, sköna
fröken i vindskupan.
»Inga ord, inga ord», stammade Marie Louise, dragande
gubben med sig in till skymningsbrasan i sängkammaren,
der likväl numera ingen säng fans, ty den hade dagen efter
begrafningen blifvit utmätt och borttagen, »inga ord kunna
uttrycka, hvad jag erfar vid att se denna obeskrifliga
godhet, min gamle, käre rådman Utter . . . Mamma, mamma!»
Fru N. utkom skyndsamt från andra rummet, och ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
