- Project Runeberg -  Vindskuporna /
251

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der var henne så godt: der kändes liksom ett hem. Den
gamla frun såg henne så vänligt in i ögonen och sade:
»Välkommen, hjertans barn .. .jag säger du rätt och slätt!»

Marie Louise tryckte sina läppar på den aktade vännens
hand och stammade ord utan redig mening — hon förmådde
knappt tala.

Men snart måste hon både tala och svara, ty ehuru
rådmanskan hoppats, att man skulle visa den grannlagenheten
att låta första aftonen förflyta under ostördt lugn, bedrog
hon sig dock häruti: inom halfannan timme hade gumman
Utter, snart sagdt, halfva stadens fruar hos sig på visit. Man
kunde icke låta ett så lyckligt tillfälle gå sig ur händerna
att få se henne och att genast få säga: »Var välkommen till
baka hos oss, lilla fru von Wallden! Vi ä’ gud ske lof inte
af den ullen, som låter någon erfara lyckans omvexlingar»

... eller: »Vi ä’ gud ske lof för mycket öfver småsaker
att behålla i minnet det, som nu vore orätt att minnas»,
m. m., m. m.

Men visst var det ledsamt, att man i ett väsentligt fall
missräknat sig: man hade nemligen bestämdt påräknat att
få se Marie Louise utstyrd i en gammal kort och snäf
gråsvart bombasinsklädning, med en tunnsliten, uppfargad svart
schal öfver halsen och en gulnad sorgkrage af urtvättad
li-nong, kortligen, i denna stående drägt, som fattiga afeigkomna
fruar alltid visa sig uti, då de ge sig bort från det torftiga
hemmet. Detta hopp slog dock alldeles felt, enär Marie Louise
bar en utmärkt vacker sorgdrägt. Tyget till denna,
äfven-som den stora svarta silkesschalen, hade hon strax före
be-grafhingen fått sig tillsändt från herrskapet på Kronby, åtföljdt
af ett artigt och deltagande bref från friherrinnan, hvaruti
denna inbjöd Marie Louise att med sin mor tillbringa ett
par veckor hos dem. I ett varmt och tacksamt svar hade
likväl Marie Louise afböjt detta, emedan de förnäma
bekantskaperna icke voro hvad hon numera eftersträfvade.

»Jaså», sade borgmästarinnan, som i en förtrolig vrå
med rådmanskan hade fått del af detta, hvilket gumman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free