Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan utgick som en rik arftagerska och till hvilken hon
nu återvände så fattig, att hon hvarken egde en egen stol eller
ett bord att luta sig till. Hon vacklade fram till fönstret i
vindskupan, och här sjönk hon på sina knän, prisande och
tackande Gud att han efter alla dessa stormar och pröfningar
låtit henne hinna den hamn, som förr syntes henne liten, men
nu stor nog. Här hade hennes lyckliga ungdomstid förflutit,
här skulle hon kan hända lefva hela sitt framtida lif. Det
förekom henne liksom en flägt af himmelsk ro berört hennes
hjerta: hon andades lättare, hon hade hvarken fruktan eller
önskningar, hvarken längtan eller minne — allt var upplöst
i ögonblickets hänförelse.
Sakta närmade sig modern och lade sina armar om
den dyra, den renade dottern. »Mitt barn, mitt älskade
barn, här skola vi åter bli hvad vi en gång voro. Ack, hur
stor, hur god är Gud!»
»Ja», svarade Marie Louise, upplyftande sina
sammanknäppta händer mot himlen med de tusentals gnistrande
verldame i det lugna, blå, »ja, hur god, hur stor! Denna
afton kan jag aldrig i mitt lif förgäta.»
Andra morgonen var det Marie Louise förbehållet att
erfara andra känslor. Det var på denna dag som staden
satte sina vackraste krafter i rörelse, det var på den, som
dussintals jungfrur och springkäringar skickades från alla
stadens fruar med hundra olika förnödenheter i knyten,
korgar och paketer, hvilka för de nykomna ansågos vara
oundgängliga behof. Frikostigheten öfverflödade icke allenast i
matvaror: den visade sig äfven i en mängd mer eller mindre
utslitna klädespersedlar, ifrån borgmästarinnans svarta
bom-basinsklädning ända ned till pastorskans förkläde.
I fall man haft för afsigt att uppfinna en rätt plågsam
tortyr, skulle man aldrig kunnat lyckats bättre än just genom
denna försoningsfest. Marie Louise var visserligen, hvad
staden kallade det, qväst af olyckan, men hon hade dock
qvar så mycken finkänslighet, att hon tusen gånger hellre
velat arbeta nättema om, än att en hel dqg stå och tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
