- Project Runeberg -  Vindskuporna /
256

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan föregaf en svår hufvudvärk, äfvensom det behof Wiliam
sjelf hade af hvila, såsom skäl att skiljas tidigare än vanligt.

Wiliam, som fann detta helt oväntadt, funderade på
om kanske syrpris skulle möta honom i sjelfva rummen
genom någon tillkommen möbel eller dylikt och tog således god
natt för att ej längre pröfva gummans tålamod.

Enligt sin vana satte han ljuset vid sängen och gick
fram till fönstret, hvars gardin var uppe. Men föga fattades
att han trott sig antingen vara tokig eller drömma vaken, då
han såg vindskupan midt öfver upplyst och på rullgardinen
samma skuggspel, samma konturer, som hundratals gånger
för långa år till baka satt hans hjerta i brand.

Efter att några ögonblick, i stum och outsäglig ångest,
att allt sammans snart skulle försvinna, ha betraktat sitt älskade
skuggspel, rusade han häftigt ut, men fann gumman Utter
redan i yttre rummet, beredd att mottaga belöningen för
sin tystnad och finhet.

»Hvad är detta, livad vill detta säga?» frågade han
och visade midt öfver.

»Kors, lugna dig, min lille Wiliam — det är
hyresgäster, vet jag!»

»Hvilka, hvilka?»

»Bevars gud, så häftig... du skrämmer i hjel mig!
Två fruntimmer är det.»

»Och ingen mer — hvar är då .. .»

»Den du menar», svarade gumman i djup rörelse, »är
borta, långt borta: han är död!»

Wiliam sjönk ned på stolen med hufvudet lutadt emot
fönsterposten. Öfver hans läppar sväfvade blott fyra ord,
men de uttalades i en ton, som skildrade storheten och
djupet af hans känslor mer än alla ord: »Marie Louise är
enka!»

Sedan de första ögonblickens mägtiga, förvillande
öfver-raskning saktat sig, berättade gumman och äfven gubben,
som nu tillkommit, huru allt händt och blifvit uppgjordt,
först om löjtnantens död och brefvet från fru N., sedan om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free