Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många dagar som gå på ett enkår. Ty värr gick det lika
många dagar på det som på ett annat år — och ett år,
öfver hufvud taget, förekom Wiliam som ett sekel.
Redan hela morgonen hade fru N. dammat och fejat
de hyrda möblerna. Marie Louise hade påtagit sin vackra
enkedrägt — den hvita hufvudprydnaden klädde henne så väl.
För hvar gång det knarrade i trappan, sågo de begge
fruntimren på hvarandra. Fru N. smålog, Marie Louise
rodnade, men alltid blefvo de bedragna: det var antingen
någon af husets folk, som gick upp på vinden, eller var det
ett bud från den och den frun efter en klädning, en mössa,
en krage, eller dylikt.
Det blef middag... Nu kunde ingen komma.
»Nå», sade rådmanskan vid bordet, »hvad har du gjort
uppe hos dig hela förmiddagen, Wiliam lille? Jag tänkte,
jag, att du skulle gå och helsa på någon — du går väl i
afton i stället?»
»Ja, jag borde väl det!» menade Wiliam. •
Men ehvad han borde och icke borde, ehvad han ville
och icke ville, så kom han sig icke ut. Han var klädd,
han tog väl tio gånger hatt och handskar, men vid tanken
på att nödgas säga Marie Louise några beklagande ord öfver
hennes enkestånd eller något öfver sin tillfredsställelse att
efter så lång tid återse henne i staden, betogs han helt och
hållet allt mod, och icke blott denna afton gick förbi, utan
äfven flera derpå följande dagar.
Då sade fruame i borgmästarinnans sessionsrum:
»Wiliamsson handlar ofantligt aktningsvärdt och hyggligt i
att så der med ens låta se sina tankar!»
Rådmanskan sade: »Min lille Wiliam, du rigtigt
skämmer ut dig!»
Fru N, sade: »Kan tiden så ha förändrat honom?»
Marie Louise sade ingenting.
Så förflöt en hel vecka.
Fruntimren i vindskupan böljade tro, att besöket
numera icke skulle komma i fråga, då i en stilla skymnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
