Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund, medan brasan belyste Marie Louises vackra gestalt,
der hon satt framför elden och stickade, dörren sakta
öppnades och en person med en stor pappersrulle under armen
stod i halft obeslutsam rörelse på tröskeln.
»Ack, välkommen, bäste ingeniör Wiliamsson!» sade
fru N. hjertligt.
En lätt sky sväfvade öfver Marie Louises ansigte. Det
namnet hade dock en underbar klang och åsynen af honom
— nu manligare, men icke mindre vacker än fordom —
en ännu underbarare magt. Hon var lika litet som Wiliam
sjelf i stånd att framföra ett enda ord: det låg för mycket
i detta ögonblick för att låta tankarne få ljud.
»Var så god och sitt, min bäste ingeniör!» fortsatte
fru N., som märkte, att hon skulle få tala ensam.
Wiliam bugade sig och intog en stol bredvid Marie
Louise, som led af en obeskriflig blygsel, för det hon ej hade
något, att säga den, hvilken så väl hade förtjent ett hjertligt
ord af henne. Men att tacka var omöjligt: det vore ju att
erkänna det hon vetat från hvilken alla dessa
uppmärksamheter kommit. Slutligen föll hennes blick på
pappersrullen, som han ännu höll under armen, och denne hjelpte
henne ur den plågsamma förlägenheten. »Ack», sade hon
med ett småleende, som för Wiliam hade något både ljuft
och hänförande, »det är en karta — herr ingeniörn vill då
än en gång anförtro mig det arbete, jag ford ...» Men här
kom hon icke längre. Minnet tillslöt hennes läppar.
»Jag har varit osäker», svarade Wiliam, förläget
upp-och ihoprullande kartan, »om jag skulle våga! Men dagame
börja nu ljusna, de bli. .. bli beständigt ljusare, så att
troligen..^»
»Ah ja, det går säkert för sig!» inföll Marie Louise.
Det skall förekomma mig så... så angenämt att åter få
börja med ett gammalt arbete.»
»Och skall en gammal vän», återtog, Wiliam, som,
sedan isen en gång var bruten, kände sig bättre till mods,
»våga liksom fordom besöka sina grannar och ge sina råd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
