- Project Runeberg -  Vindskuporna /
262

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marie Louise teg. Men fru N. försäkrade att, med
undantag af rådman Utters, hon icke visste någon, som
kunde vara lika välkommen.

Ljus tändes upp.

Wiliam satt vid det lilla bordet bredvid Marie Louise,
som återtog sin söm.

Hvilka ögonblick inträdde ej nu för honom, som så
länge nödgats umbära sällheten att vara henne nära! Till
en böijan nöjde han sig med blotta åskådandet. Han tyckte
att hon blifvit outsägligt mycket skönare; den tid hon lefvat
i motgångens skola hade gifvit hennes drag en skärhet och
ädelhet, som de förr icke egde. Men samtalet kom snart i
gång, och hvad som sades bar prägeln af förtroende och
inneboende glädje.

»Sådant stort och vackert hus, herr ingeniörn byggt!»
sade fru N. »Det är en prydnad för staden.»

»Här behöfdes något att fylla tomtplatsen», menade
Wiliam, »och det har för mig varit roligt att under
mellantiderna af mina förrättningar ha något särskildt mål för min
verksamhet. För trädgården, som kanske likväl är det bästa,
står jag i förbindelse hos rådman Utter. I sommar, hoppas
jag, skola vi till sammans beundra rådmannens präktiga
anläggningar.»

»Jag trodde», sade Marie Louise, »att herr ingeniöm
nu som förr var borta öfver somrarae?»

»Icke alldeles! Sedan han sträfvat en följd af år, kan
landtmätaren väl anförtro en stor del af sina göromål åt
vanda biträden. Jag reser mycket och arbetar ännu i skog
och mark — hvad jag vill fortsätta med, så länge jag duger
till arbete, ty jag älskar verksamhet — men jag har icke
mindre än fyra medarbetare, som hjelpa mig att draga lasset.

»Och draga in skörden!» inföll fru N.

»Mycket sant, och som Gud välsignat den, kan jag
äfven under sommaren ha råd att taga mig någon ledighet
ibland» ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free