Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och blir borta till sena hösten?» fortsatte moster
Greta.
»Jo, det skall man se! Till pingst, det går väl an
det.»
»Är du rosenrasande — pingst kommer ju...»
» ... en hel månad efter påsk!» afbröt Wiliam. »Kan
moster Greta skäligen begära mer?»
»Jaha, du, det kan jag! Stick inte näsan hem före
midsommar — annars tar jag inte väl emot dig.
Anständighet skall det vara, hör du det, min pilt, eljest vill ej
gumman vara med i spelet!»
»Nåväl, till midsommar då» ...
När Wiliam i april månad sade sitt farväl, tog han
fruntimrens löfte att anse trädgården som deras egen, men han
tog derjemte moster Gretas löfte att aldrig släppa dem in i
det nya huset. Gumman gissade nog hvarföre och gissade
äfven när rummen skulle visas. Derföre både gaf och höll
hon det äskade löftet.
Bakom gardinen såg Marie Louise Wiliams afresa.
Fru N. stod framfor fönstret och tog emot hans
hjert-liga afskedshelsning. Huru olika var ej denna emot den,
som hon på samma ställe vid ett annat tillfälle mottog!
»Det blir långt nu tills vi få se honom igen?» sade
modem, sökande sin dotters blick, men hon undvek den
och såg åter ned på arbetet.
Då våren kom, gick Marie Louise vid rådmannens sida
upp och ned genom trädgårdens sandade gångar, pjutande
af en sällhet, ett lugn, som hon länge trott skulle för alltid
J>lifva henne främmande. För hvaije morgonsol, som
strålade ny öfver hennes lefnad, vidgade sig hennes hjerta allt
mer och mer. De mörka dagarne lågo bortom och lemnade
slutligen blott ett minne, väl alltid vemodigt men utan
bitterhet, ty öfverståndna olyckor, om samvetsfriden är bergad,
skänka en himmelsk frid, icke mindre stor än glädjens, ehuru
en ton af darrande smärta alltid måste smyga igenom den.
I solnedgången var det Marie Louises förtjusning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
