- Project Runeberg -  Vindskuporna /
267

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyllmantilj från bättre tider, hvilken också tog sig förträffligt
ut på den hvita halsen. Med några strykningar öfver
hårbenan var toaletten fullbordad, och Marie Louise befann sig
åter vid sitt arbetsbord.

En liten stund förflöt, under det nålen drogs upp och
ned bredvid sömmen och Marie Louises blickar esomoftast
halkade mellan gardinen ut på gatan. På en gång blef
hon nu röd och blek och röd igen... der kom någon i
trappan.

Hon steg upp, i mening att gå ut till sin mor, men
satt åter på stolen, innan hon hunnit tänka ut sitt beslut.
Hela sytillbehöret — tänk om postmästarinnan så sett sin
granna mössa — låg emellertid i golfvet, och Marie Louise
var sysselsatt att sopa till sammans alla tyll-lapparne med
tråd, granris, blommor och band, då dörren hastigt gick
upp och Wiliam stod vid hennes sida.

Han såg ut liksom han med det samma velat sluta
henne till sitt hjerta och liksom han endast genom den
största ansträngning förmått beherska de häftigt svallande
känslorna.

»Välkommen hem, herr ingeniör!» yttrade Marie Louise,
befallande öfver sin spridda fattning. »Hvad det måste ha
varit varmt att åka i dag?»

»Varmt — åh, det är för litet sagdt: solen glöder,
sanden på vägen glöder, allting glöder i dag!»

»Men vi ha ju bra svalt här inne?» återtog hon, likväl
utan detta tjusande och koketta småleende, som fordom
åtföljde en mening af så dubbel syftning. Nu deremot såg
hon ut att tänka på hvarken mer eller mindre än hvad
hon sade.

»Jag skulle tycka om att här vore mindre svalt, ty
starka afbrott ha alltid plågat mig och utöfvat ett smärtsamt
inflytande på mitt sinne.»

»Utan tvifvel ha vi mamma här med det snaraste —
behagar ej herr ingeniören emellertid...» Hennes blick föll
då en af de lediga stolame.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free