Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, jag ber, tala litet mindre främmande! Om jag
finge säga hvad mig behagade, skulle jag erinra om hur
kallt sådana ord klinga mellan personer, hvilkas bekantskap
är så gammal som vår; jag skulle vilja slippa att säga fru
von Wallden, jag skulle vilja slippa att heta herr ingeniör
— dessa ord hafva en dödande kyla!»
»Men bruket, formen. ..» stammade Marie Louise.
»Bruket och formen, ack, de äro här af allt för liten
vigt emot...»
»Nej», afbröt hon i synbar oro, »de äro icke af ringa
vigt — kom i håg. . .»
»Ack, var säker, jag kommer ihåg allt! Man är icke
i stånd att glömma det, som dagligen bäst erinrar sig sjelft,
men man kan ej lefva af bruk och former en hel evighet.
Jag längtar outsägligt efter ett ögonblick, då dessa, der de
ej behöfvas, skola falla för att visa det hjertat har större
rättigheter än alla verldens former.»
»För guds skull, tala icke så...» bad Marie Louise,
ur stånd att längre insvepa sig i något tvång... »jag ber
innerligt — säg ingenting mer!»
»Ack, Marie Louise, skall jag äfven nu uppmanas att
tiga?» Wiliam drog hennes hand i sin, hans blick vädjade
till hennes minne.
»Det är mycket olika!» svarade hon sakta.
»Ja, mycket, mycket olika!» återtog Wiliam. »Och
derföre, just derföre, min dyra, min beständigt älskade Marie
Louise, skall du ej vara hårdare än mitt eget öde varit mot
mig! Jag begär ju icke, att jag i dag skall få utropa for
hela verlden: ’Denna qvinna, som jag i mer än sex år
till-bedt, för hvars lycka jag velat offra mitt hjertblod, som
af-pressat mig tårar, dem gud förbjude, att jag någonsin mer
skall få gjuta, denna qvinna är nu min för evigt, min, för
att belöna alla mina lidanden, min för att en gång under
njutningen af lifvets högsta och sannaste lycka sjelf bli
lycklig!’ Nej, allt detta, min älskade, Ijufva Marie Louise,
begär jag ej att få säga. Men här, i ditt hem, vill jag kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
