Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga det, här, der ingen afund finnes, inga öron lyssna, här,
der jag kan få höra dig till baka, utan fruktan att ett enda
af dina ord skall föras ifrån mig af främmande kalla läppar
— o, säg, säg, äro ej nu alla pröfiiingar, alla sorger förbi,
är ieke Marie Louise min?
Sällhetens känsla, för stor att inrymmas i hjertat, flyttar
sig till ögat. Marie Louise hade väl ännu en svag magt
Öfver hjertats tolk, läppame, men öfver blickarne hade hon
deremot ingen. Wiliam såg tåren darra i ögonlockets frans
och de skäraste skyar flamma öfver kinderna. Likväl
fruktande att ännu en gång begå samma misstag som för sex år
sedan, vågade han ej godkänna detta språk: han ville hafva
ett mera talande intyg och skulle kanske ha erhållit ett
sådant, om icke fru N. med hela famnen full af chokladkakor
i det samma inträdt och hjertligt helsat honom välkommen.
Wiliam, eljest alltid öm och artig mot den goda
värderade frun, med hvilken han så mången gång i hennes
bekymmer samspråkat, önskade henne likväl nu, om ieke allt för
långt bort, åtminstone till baka i köket. Men fru N. hade
slutat sina göromål för dagen och blef till Wiliams outsägliga
pina qvarsittande inne hela aftonen....
»Nå, i guds namn, är det ännu icke bestyrdt?» frågade
moster Greta, då Wiliam återkom och hon genast såg på
honom, att han ej hunnit till målet.
»Bestyrdt — åh, det blir aldrig bestyrdt... I morgon,
kära moster Greta, bjuder moster dem ned på kaffe i min
trädgård, och då!» Wiliam tog god natt och kramade
gummans hand.
Följande dagen var han oupphörligt sysselsatt inom sitt
nya hus. Men då eftermiddagen kom, hjelpte han sjelf
moster Greta att rangera kaffebordet i den vackra bersåen, der
det svalkade så skönt från elfven. Visst gick han i
tan-karne tusen gånger igenom de händelser, som under denna
afton måste stunda/ men icke dess mindre hade han, oaktadt
himmelsfärderna, ett uppmärksamt öga på allt både utom
och inom. Satte sig icke ödet åter på tvären, utan allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
