Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, ja», svarade hon, rodnande än starkare, emeda
hon kände, att hon rodnade, »det är mycket varmt!»
»Hvad, i guds namn, står på?» frågade moster Gretj
då hon fick se sin lille ingeniör komma med det mest ob<
låtna utseende springande emot sig, och halfhviskade honor
sedan i örat: »Går du nu sjelf din väg?»
»Främmande — så intressant som möjligt!» förkunnad
Wiliam. »Borgmästarinnan och postmästarinnan, de välsi|
nade springkjortlarne ta lifvet af folk med sina visiter!»
»Tyst, akta dig du att komma ut för de der fruam
och gif dig till freds — de gå väl snart!»
Men något sådant kom icke alls i fråga.
Man gjorde tvärt om alla möjliga inviter att få slipp:
in i sjelfva huset, men i detta fall aflöpte deras sinnrikast
bemödanden utan framgång, emedan Wiliam antingen vänd
samtalet på andra ämnen eller hade tusen ursäkter att för(
bära. Detta oaktadt förblefvo fruarna vid det briljantast
lynne och gingo ända derhän i vänskaplighet att, då råd
manskan sjelf ingenting nämde om önskan att få behåll
dem till aftonen, de på det mest fina sätt underhjelpte her
nes minne.
»Vi skulle väl tänka på att jemka oss af, syster Ulla
du», sade borgmästarinnan och lyfte ridikylen tre halmstrål
högt från bordet, »men jag vet förut, att det aldrig löna
mödan bjuda till: Greta är för god värdinna att släppa sin;
gäster!» Och härvid satte sig borgmästarinnan rigtigt
ordning.
Moster Greta svarade naturligtvis hvad henne tillkom
men hon var nära att skratta, då hon såg den förtviflan
som uttalade sig i Wiliams åtbörder.
Af förbarmande med sin lilla ingeniör ätälde emellertid
gumman så till, att sällskapet bröt upp tidigare än vanligt
Men för Wiliam hade ändå dagen gått fruktlöst förbi.
Rådmannen, som rätt väl förstod hur mor velat- ställs
det, log i mjugg och föresatte sig, att Wiliam skulle få honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
