Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Påminn ej härom, min älskade!» sade han, och ett
drag af smärta flög öfver hans ansigte. »Denna tid, ah. . .
Men icke något derora! I fall en qvinna blifvit buren på
händerna af en öm och älskande make, så blir det du, du för
hvars skull denna utsigt» — han visade åt vindskupan sned t
öfver — »var mitt allt, då jag ej egde hopp att någonsin
få ega annat än minnet.»
»Och jag», inföll Marie Louise, följande hans blick,
»tackar gud, att detta hus är bygdt just här och att dessa
små älskade rum, i hvilka jag vill uppslå mitt
hvardags-residens, ligga så, att jag dagligen vid min bön kan blicka
öfver till denna vindskupa, der mina vigtigaste öden blifvit
afgjorda, der jag genom mina forna fel sjelf skapat långa
år af elände, men der också min ånger och mina tårar
hafva, såsom jag af Guds nåd hoppas, urblekt de fläckar,
dessa fel en gång qvarlemnade.»
"Hon yttrade detta i stor rörelse. Wiliam svarade blott
genom att fastare sluta henne i sin famn.
»Herr ingeniör!» ljöd Kalles röst ffån dörren, Kalle,
som från en behändig passopp nu blifvit en helt
herremans-lik betjent och som umgicks med en icke mindre plan än
att associera sig med en af stadens unga hökare, i hvilket
företag han hoppades kunna räkna på sin husbondes biträde,
ty nu som alltid visste han sig vara dennes gunstling.
»Hvad är det?» frågade Wiliam, efter hvad Kalle
kunde märka, icke synnerligen glad af hans uppträdande.
»Jo, herr Pellander är derute, och jag är inte god till
att bli af med honom!»
»Bror Jamssom, tjenare, bror Jamsson!» ljöd nu
Pellanders röst, salig i åminnelse, från den halfslutna dörren.
»Hjertans bror Jamsson, eftersom jag var i staden, så...
Ah, men ser man bara, en visit — hennes nåd, som gud
ske lof ser så hygglig och bra ut, att ingen kan tänka på
den snön, som föll i fjol, fastän det väl, egentligen taladt,
var i år... Nå, far gratulera, får gratuleral»
»Ett halft år för tidigt, farbror Pellander!» inföll Wiliam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
