Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 SANNINGENS \AoAK.
sjunga om annat än om kärlek. Hör du icke hvad
de säga? Det första ljud, som mötte mig vid mitt
inträde här var ju en kärlekshymn. Allt, allt i naturen
omkring mig andas lycka, jubel. A, om jag hade
trädt ensam in bland alla dessa väsenden och ej
funnit min like, så skulle mitt hjärta brustit af sorg.
Men du stod där vid källans rand, du sade mig på
ditt språk, detsamma som fåglarna och blommorna
sade till hvarandra, du var min like, och mitt hjärta
flög dig strax till mötes. Du sade att jag var skön
och att du älskade mig. Jag svarade: tag mig, jag
är din. Hvarför mörknar då nu din uppsyn, hvarför
skjuter du mig ifrån dig, talar om att jag icke är
klädd? Det är då icke sant att jag är skön? Det
är då icke sant att du älskar mig?
Salvatok.
Å, dyra, älskade flicka, tala icke så! Något
hemlighetsfullt, obegripligt har föregått med dig, du är icke
längre dig själf, icke den Speranza, jag kände och
som visste att jordelifvet har plikter lika väl som
fröjder och att den höga kallelse som är din, befaller
dig att försaka ögonblickets njutning för ett högre lif.
Veka.
Du gör mig ängslig. Min kallelse är mig ännu så
främmande — det är ännu allt så dunkelt för mig.
Lämna mig inte ensam, hjälp mig, stöd mig,
upplys mig.
(Räcker bedjande händerna mot Salvator, som i stark
sinnesrörelse springer af och an, lar sig om hufvudet och vrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
